(Insändt.) Stockholms gator. I Aftonbladet för den 23 Juni detta år bar influtit ett genmäle å den artikel rörande ofvanstående ämne, som några dagar förut varit införd och af undertecknad in. sänd i akt och mening att genom den tolka ett missnöje, så allmänt och berättigadt, att det kunde vara väl värdt, att vederbörande derom blifvit underrättade eller påminte, Genmälets författare, som tecknar sig W—r, och som genom den ton af byråkratisk maktfullkomlighet, som genomgår hans artikel, synes tillhöra den styrelse, hvars ätgärder af insändaren klandras, har i 8 punk: ter sökt bemöta insändarens anmärkningar, och sedan i känslan at sin öfverlägsenhet förklarat insändaren obehörig att uppträda såsom anmärkare, helst han underlätit att tillgodogöra sig till buds stående upplysningar. Efter nådigt medgifvande att offentliga uttalanden i allmänna angelägenheter kunna vara nyttiga, slutar W—r sin ar tikel sålunda; men dylika uttalanden böra vara af den beskaffenhet, att de kunna förtjena afseende af dem de närmast röra, och hvilka dessa än äro, veta de nog att ingen styrelse är ofelbar. Detta välvilliga erkännande af en sak, hvars sanning insändaren just genom sina anmärkningar sökt bevisa på samma gång ban sökt att i samhällets intresse visa vederbörande ett sätt att fullkomligare uppfylla sina skyldigheter mot det eamhälle, hvars angelägenheter och anseende de ha att vårda, är insändaren tacksam för, och som W—r dermed äfven tycks afsäga sig ofelbarheten, tager insänlaren mod till sig att granska det stränga senmälet, Hvad nu beträffar slutklämmen I W—Yr:s artikel, der det heter att uttalanden i allmänna angelägenbeter böra vara af beskaffenhet art förtjena afseende af dem let närmast rörer, så måste dessa vara antingen husegarne vid de gator, hvilkas beskaffenhet klandras, eller också den klanirade myndigheten. Beträffande de förra, så ha vi just riktat vår anmärkning mot att det allmänna uppoffras för det enskilda och. beträffande den senare så beklaga vi ju att vederbörande finna uttalanden af i fråga varande slag så beskaffade, att de ej förtjena afseende. Men vi vilja ej tala om de subjektiva åsigterna å ena och andrasi dan, vi vilja hålla oss till fakta. Men då vi detta göra, söka vi ej upplysningar i protokoller rörande sarbetsförslag som innan kort skola af stadsfullmäktige behandlas — huru detta kommer att ske, det torde icke en gång W—r veta; — utan vi nöja oss med den åskådningsundervisning som våra gator erbjuder jemte dokumenter som ligga oss närmare till hands, och gå ou att bemöta W—r:s 8 punkter. 1:0 Påstås af W—r att det ej fins någon förordning af 1870 rörande hvilka gator som skola omläggas. —I Stockholms Dagblad n:r 10 för d. 14 Jan, 1873 läses dock en så lydande kungörelse: Jemlikt föreskrifren i 12 af den utaf K. M:t den 12 Maj 1870 i nåder faststälda gatuläggnings