Aftonbladet – 7 juli 1873, sida 3

nitt lif på, att han redan bar utforskat detta ch derför flydde han sin väglClande svarade icke härpå. Samtalet melan honom och Stangrave i expositionssalen sjorde. en mådan förmodan blott alltför rolig. v Jag ser att du tror så med! Godt; du ret att burudant mitt uppförande för öfrigt in må hafva varit, så har denna ficka intet utt förebrå mig. Ati förebrå dig! Tvärtom; hon har att acka dig för heder, för lifvet, för allt!s Vi skola inte orda om den Baken. Då jag ått ett infall, gär jeg också gerna till botten lermed. Jag tog mig an denna flicka för nin vän Wyses skoll och Jag ämnar äfven ill det sista så handla emot henne, som jag vet att han skulle önska, Den som förolämvar henneg han förolämpar också mig. Jag ämnar inte vika ifrån min väg, för att uppspana Stangrave, men träffas vi, så ämnar jag söka en förklaring. Den slutar inte utan stt du elåss med honom. Jag ber dig, Tom, kasta en blick I ditt eget hjerta och se buruvida du sjelf ;j ännu byser något agg emot honom, Jag försäkrar att du dömer honom för strängt. Hm; det må vara som det kan med den saken. Komma vi att slåss, så går det ärigt och rätt till. Stangrave är en tapper man — den rättvisan vill jag göra honom, och lugn, då det gäller. Säker skytt är han dessutom, så att han bar lika godt hopp om att skjuta mig, om jag gör honom orätt, som jag har att skjuta honom, ifall rättvisan är på min sida.s Men din far? Ja; detta ir det ledsamma af saken; så mycket mer: , som jag ämnar assurera mitt lif, och stujar jag i en duell, är hela utgiften bortki stad. Emellertid får jag trösta