ÅT MEN UIPSBR ARR B a Bref från Norge. (Från Aftonbladets korrespondent.) Kristiania den 29 Juni. Då eljest i samma ögonblick storthinget dörrar stängas en fullkomlig stiltje bruka; inträda i värt offentliga lif — den lilla ple bicitstorm, som man i fjol fick omedelbar fter storthingets afslutande, utgör väl nä tan det enda undantaget från denna rege — har i år sessionens den 9 Juni försig gångna afslutning tvärtom gifvit signalor till förnyadt lif. Valrörelsens böljor ha nm i flere veckor gått högt och skola i de af lägsnare delarne af landet ännu en lång tic fortfarande vara i rörelse, I flere af d amt, der man med största intresse emotsåg valens utgång, äro de representanter nu ut sedde, som åren 1874—76 skola taga säte : storthinget. I de flesta öfriga amten sam i städerna skola valen först ske fram på hösten, när den sjöfarande delen af befolk ningen har kommit hem från sina sommar resor. I de åtta amt, i hvilka hittills 3C af storthingets 111 representanter ha blif vit valde, har man företrädesvis hållit sig till de gamla bepröfvade krafterna; endast 6G af de för nästa termin valde ha icke förut haft säte i storthinget. Hvad valens poli tiska karåkter angår, måste den i det hela taget sägas vara till förmån för storthings majoritetens program; ty nästan alla dess medlemmar ha blifvit ätervalde, under det att båda de ytterliga partierna, så väl yt tersta högern com Jaabrekianerne, ha förlo rat ett par platser, hvilka ha besatts med män, som antagas närmast dela den gamla majoritetens åsigter. Öfverallt ha dessa val föregåtts af en mycket liflig rörelse, som har gifvit sig till känna icke blott genom tidningarne utan äfven genom talrika poli tiska möten. Mest i ögonen fallande har valstriden varit i Akershus amt, der frågan om J. Sverdrups val skulle afgöras. Ända från nyårstiden ha i de särskilda bygderna en mängd politiska diskussionsmöten hållits, hvilka straxt före valet afslutades med två större möten, det ena på Lilleströmmen, det andra på Korsegaarden. På båda dessa in: fann sig Sverdrup på uppmaning och försvarade utförligt sin politiska verksamhet mot de starka anfell, som riktades mot honom, ,Utgåvgen blef, att icke blott Sverdrup, utan äfven amtets tre öfrige, i allt väsentligt med honom öfverensstämmande representauter återvaldes. I icke ringa grad har Sverdrups ställning så väl vid valet som i den allmänna opinionen blifvit förstärkt derigenom, att det har visat sig, huru ogrundade beskyllningare voro, att ett förbund eller en samstämmighet skulle finnas mellan honom och Jaabek. Just på de senaste månaderna hade nemligen Jaabek så väl i storthinget som i sin Folketidende angripit Sverdrup på ett temligen igt sätt och rent ut afstyrkt att återvälja honom. Detta kunde icke öfverraska nägon, som kände närmare till de verkliga förhållandena, och som ville göra sig reda för konseqvenserna af Jaabeks hela politiska och sociala tänkesätt. Men i alla händelser måste det betraktas såsom en fördel för storthingsmajoriteten och hennes ledare att detta nu tydligt bar kommit i dagen, så attställningen har blifvit klar och ingen uppsåtlig eller ouppsåtlig sammanblandning af storthingsmajoritetens och Jaabekianernes sträfvanden längre blir möjlig. I det hela taget måste den egentliga Jaabekianismen sägas vara i starkt tillbakagående och på god väg att efterträdas af ett mer omfattande politiskt intresse och ett sundare omdöme hos befolkningens stora flertal. Detta visar sig blard annat äfven deraf, att man vid de hittills försiggångna valen ingalunda har Jåtit leda sig af den Jaabekska teorien om tjenstemännens absoluta oanvändbarhet så som storthingsrepresentanter. Det är naturligtvis ingen brist på dem, som äro missnöjda med den riktning, de försiggångna storthingsvulen tydligt nog beteckna, och hvilken utgör en fortsättning och ytterligare stadfästelse af de senare storthingens politik. Det är från samma höll, der man icke är mycket villig att erkänna hvad som på de senaste åren har blifvit uträttadt eller försökts att nträttas, som i synnerhet omdömet om det den 9 Juni upplösta storthinget icke utfaller mycket gynsamt. Särskildt har man från denna sida påstått, att de större reformer, som skulle åt de första årliga storthingen förvärtva en plats i vår konstitutionella historia, äro mycket få, en förebråelse, som dock torde visa sig vara mindre välgrundad, om man tager i betraktande, att just det parti, som nu framkastar den, sjelf ifrigast har motarbetat och väckt misstroende till de vigtigaste af dessa reformer, såsom rättighet för statsråden att deltaga i storthingets förhandlingar och rösträttens utsträckning. Att den förstnämnda ef dessa reformer icke heller denna gäng blef införlitvad i våra institutioner, derför har man, såsom bekant är, att tacka, icke storthinget, utan regeringen, som icke ansög sig kunna stadfästa den anndt än isamband med en rad af andra gruudlagsför ändringar. Mot rösträttssaken har på de senare ären sä ifrigt agiterats, och de med en utsträckning förbundna farorna ha va rit afmålade med så sfskräckande färger, att det i sjelfva verket icke kunde öfverraska så mycket, att hos en och avnan inom den försigtiga och genomkonpservativa norska representationen betänkligheter uppstätt. På andra sidan får det dock icke förbises, att det denna gång var en alldeles försvinFSE ONS TA KE Teo