mölla, Aug Tetersson 1 Laängemåla, U. PF. då kanssen från Allaboda, Dykaren och C. Håk:nsson ytterligare misshandlade P. med käppar .eh stenar. Aug. Petersson inkastede stenen i LinuIblads förstuga. Vakt har varit utsatt för att passa på om någon af våldsverkarza skulle återgå till sitt arbete; men hvarken infunno de sig der eller vid aflöningsmötet i Ahlsjö, ehuru laget hade att lyfta omkring 150 rår, som till följd af deras afvikande nu äro förbrutna. Skrifvelser äro aflåtna till vederbörande kronolänsmän och Istadsfiskalen i Kalmar om Svenssons gripande. Telegraf-underrättelser. (Genom Svenska Telegrambyrån.) Washington den 3 Juli. Presidenten Grant låter meddela, att verldsutställning blir i Philadelphia 1876. BLANDADE AMNEN En rjsk Gerard. En korrespondent till danska Dagbladet skrifver följande från Sibirien: Wiadiwodstock har såsom den största och mest befolkade staden varit mindre plågad af tigrar än de små städerna längs Sibiriens östkust, och endast tvenne tigrar hafva under den vinter jag der tillbragte blifvit sedåe i stadens omedelbara närhet. Vi :ro emelleriid, såsom förlusten af oxar visar. ingalunda fria från denna plåga, om de än icke spela samma roll som i de engelska kolonierna i Indieö, åer tidningarna ständigt sysselsätta sig med af tigrar vållade olyckor såsom vanliga olyckshändelser. Så illa ärdeticke, men dock illa nog. Man begagnar sig af trenne sätt för att ombringa dem, nemligen sjeliskott, gift och — fast mera sällan — jagt. Jag hade den tillfredsställelsen att få se en genom sjelfskott dödad tiger kort efter det han hade uppgfvit mn dan, och såsom ett bevis på huru seglifvad tigern är och hvilken oerhörd kraft han besitter, a jag anföra de närmare omständigheterna vid denna tilldragelse. Det var en tiger, som vågat sig in i staden flere nätter och borteneppat än en oxe än ett svin. De ryske soldaterne gjorde allt för att finna hans tillhåll, men utan framgång; man anbragte då mellan tvenås träd, der flere tydliga och friska spår befunno sig, ett sjelfskott, det vill säga ett gevär vid foten af hferje träd med mynningerne i höjd med en fullvuxen tigers bröst ; mellan trädet lades en död häst med uppskuren buk, hvarigenom gick en tråd. som förenade de båda tryckpinnarne. Nästa morgon mycket tidigt hördes en stark knall, — det Var intet tvifvel, lukten af köttet och blodet hade frestat tigern och fört honom i fällan. Man närmade sig försigtigt och fann, att köttet blifvit omkastadt; båda gevären voro afskjutna, och ett blodigt spår gick inåt skogen. Med den yttersta försigtighet följdes spåret, som blef allt tydligare oci tydligare, på flere ställen funnos till och med stora blodpölar, som tillkännagåfvo tigerns tilltagande afmattning, och slutligen fanns han på ett afstånd af 1200 fot död, men ännu varm. Det visade sig då, att båda skotten gått tvärsigenom bröstet, något som tydligt angafs af tvenne hål på hvarje sida. Man skulle tro, att en sådan konfekt skulle hafva dödat honom på stället, och säkert skulle den varit ögonblickligt dödande för hvarje annat lefvande väsen — blott icke för en tiger. Det visar huru farlig jagten på detta djur är och i Wladiwostock finnas ej heller många, som befatta sig med denna sport. Så vidt jag vet, finnes ej mer än en, som ensam vågar gifva sig i färd med dessa odjur. Huru mycket har man ej talt om Gå6rard, den ryktbare franske lejonjägaren, huru har man ej beundrat honom, och -det med rätta; men hvem känner eller talar om den simple ryske soldaten Pervalhoff. som i mod, sinnesnärvaro och kallblodighet icke står tillbaka för Gerard? Hvari består skilnaden? Gö6rard har såsom en bildad man sjelf kunnat bringa sina bedrifter till verldens kännedom; Pervalhoff är en obildad rysk soldat, hvilken endast hans närmaste omgifning känner och beundrar. Gerard har nedlagt lejon, Pervalhoff har nedlagt och kämpar ännu mot tigrar. Hvilken jagt är den farligaste? Jag tror nästan jagten på tigrar. Jag känner denne man och har ofta sett honom. Det är en groft bygd, muskulös man med ofantlig styrka och samma egenskaper, som utmärka Gerard -vilja och nerver af stål. tålamod och kallblodighet till det yttersta, ständig uthållighet och sinnesnärvaro och slutligen en utmärkt förmåga såsom skytt Under min vistelse i Wladiwostock blefvo tillsamman ett tjog tigrar neålagda, förgiftade och dödade genom sjelfskott i en krets af ungefär 60 mil omkring staden. Af dessa har Pevalhoff halfva tjoget på sitt samvete. Han går alltid ensam beväpnad med en god Henryreffelbössa och en stor jagtknif. Dagar. ja veckor, ligger han till och med i den strängaste vinter och lurar på sitt byte. Ingen ansträngning är honom för stor, ingen köld för skarp. ingen kost för ringa. han väntar och väntar, tills hans uthållighet och tålamod belönas. Och kommer han tillbaka utan tigerskinnet på ryggen, så medför han ofta ett björnskinn, ett vildsvin eller något annat djur — förgäfves går han aldrig ut. Han har ett par gånger haft en följeslagare med sig, men den ena gången blef denne dödad och den andre lemlästad, han går derför, som sagdt är, ensam, och det är förgäfves att bedja honom owm att få följa med på hans intressanta äfventyr; för öfrigt tror jag icke, att många hafva anmodat honom derom. an är för länge sedan fritagen från soldattjensten och bar nedsatt sig der i trakten tilkinnebyggarnes glädje. Den materiella vinsten af jagten är väl icke obetydlig för honom, men dock ringa -mot den vinst. han genom sin farliga, men gagneliga idrott förvärfvat sig i innebygarnes tacksamhet, ty de betrakta honom såsom en välgörare. — Litterär eganderätt. Handelsdomstolen i Leipzig har den 14 i förra månaden i processen melian de tyska dramatiske författarnes och komponisternas sällskap å ena sidan och direktören ör Stadtteatern i Leipzig F. Haase, å den andra, fällt denne senare och förklarat honom skyldig att till 1) hr Roderich Benedix, 2) till fru von Hillern. född Birch, i egenskap af Charlotte Birch-Pieiffers rättsinnehafvarinna. 3) till hr C. vån Holtei, 4) till hr Miller von Königswinter, 5) till Lortzings arfvingar och 6) till hr K. Voltz, såsom Richard Wagners rättsinnehafvare, för befogadt uppförande af åtskilliga deras drama: ska arbeten såtom skadeersättning utbetala hela brattoinkomsten af hvarje representation utan kostnadsafdrag, och likaledes en proportionerlig del af bruttoinkomsten för sådana stycken, hvilka icke upptagit en hel afton. Shahen af Persien har. efter att ha genomgått den långa raden af officiella festligheter af alla slag, med hvilka han icke blott i London, utan äfven i Liverpool och Maxchester Qupphör: ligt varit upptagen ända sedan han satte foten på engelsk mark, slutligen fått njuta några dagars hvila på hertigens af Sutherland mycket omtalade herresäte Trentham, som ligger i en af Englands mest romantiska trakter. Den firade och af det evinnerliga färdandet i ett hvimmel af menniskor trötte monarken kunde icke ledsna på att vandra ensam omkring i den vackra trädgården och parken, och till och med regn förmådde ej drifva honom in i slottet. När han slutligen gick in i slottet, ställde han vanligen sin paraply qvar någonstädes i trädgården, utan att ens ha spännt ned den, och nu blef det de på honom väntande persiske hofherrarnes sak att springa nt, söka reda på paraplyn och bära in den. Shahen och hans svit samt flera af de af hertigen inbjudna gästerna gjorde flera båtturer på e vackra skogssjöarna i närheten af slottet och shahen kunde då till den grad låta hänföra sig af de herrliga naturscenerierna, att det var mycket svårt att förmå honom bege sig hem igen. En dag återvände man ej, till hertigens och hans kocks förtviflan, till slottet förr än k. 9 på qvällen, ehuru middagsklockan i slottstornet i timtal hade oupphörligt ringt. men förgäfves. Efter att slutligen ha gått —. land begaf sig shahen. med en af sina ministrar vid sin sida och ett par af sviten bakefter på vördnadsfullt afstånd, till den åt honom inredda flygeln af slottet och intog der sin middag allena och öfverlemnade mat salongen åt hertigen och hans gäster, med hvilka också sviten spisade. 1 trädgården utanför utfördes musik af en musikkår, hvilken placerades så, att den kunde höras både af shahen och af gästerna i matsalongen. Här föreslog bered Khan, den persiske palatsministern, på ypperlig franska en skål för hertigen af Sutherland, som af denne besvarades med en skål för Persiens shah, en skål som engelsmännen beledsagade