Aftonbladet – 5 juli 1873, sida 2

STOCKHOLM den 5 Juli. Under rubriken Spetsbergsfararne läses i gårdagens officiella tidning ett, påtagligen officiöst, meddelande af följande lydelse: Med anledning af de farhågor, som för deras öde börjat uttalas, till följd deraf att ingen underrättelse efter vinterns slut kommit från den arktiska ögruppen, anse vi oss böra upplysa, att, enligt sakkunuiges yttranden, något meddelande derifrån svårligen skulle, äfven under lyckli. ga omständigheter, kunnat hitkomma förrän omkring början af innevarande månad, Und sättning till de på Spetsbergen öfvervintrande skulle, om sådan finnes erforderlig, kunna med minsta tidsutdrägt och största utsigt till framgång lemnas från Norges nordligare del, bland hvars befolkning är att påräkna kännedom om farvattnen och vana att bedöma hithörande förhällanden; och deretädes äro äfven, enligt ingårgsa meddelanden, anstalter på enskild väg vidtagna för att med understöd uppsöka Spetsbergsfararne. Afsigten, att genom dessa uppgifter bryta udden af det klander, som blifvit riktadt mot sjöförsvarsdepartementet för uraktlåtenheten att vidtaga några btgärder till nordpolsexpeditionens bispringande, är ganska genomskinlig. Vi befara dock att det åsyf tade ändamålet icke skall vinnas. Hvad nu först beträffar den omständigheten, att, enligt sakkunniges yttrande, något meddelande från den arktiska ögruppen svår. ligen skulle, äfven under lyckliga omständigheter, kunnat hitkomma förr än omkring början af innevarande månad, så synes densamma ingalunda böra befria vederbörande från omsorgen, att draga försorg derom att bistånd lemnas expeditiomen så tidigt som förhållandena möjligen kunna medgitva. Ty icke lärer det väl kunna anses öfverensstämmande med väl uppfyllda pligter i detta afgeende, att man anser sig först böra afvakta underrättelser att verklig nöd är för handen för att derefter vidtaga undsättningsåtgärder. Om de meddelanden, som kunna komma att ingå från Spetsbergen, möjligtvis komma att innehålla, att expeditionens medlemmar lida brist på proviant, eller att sjukdom är rådande men läkarevård saknas, eller något dylikt, så torde den hjelp, som påtänkes och expedieras först sedan ett sådant meddelande gjort öfverfarten från Spetsber gen till norska kusten, kunna befaras komma väl sent till ort och ställe för att blifva till något gagn för dem som behöft bispringas. Och ligger icke för öfrigt i den officiösa notisens egen utsago, att under alyckliga omständigheter meddelanden från Spetsbergen icke kunnat vara att förvänta förr än i dessa dagar, en erinran derom, att ogynsamma omständigheter kunna ännulängre fördröja ingåendet af sådana meddelanden? Och vill man väl till den ovissa tidpunkt iå meddelanden från Spetsbergen kunna ingå appskjuta all tanke på och all åtgärd för lemnandet af den hjelp, som möjligtvis, för att icke säga sannolikt, kan vara af högsta behof påkallad ? Naturligtvis kommer man att härpå svara ej, och så hänvisar man oss på ingångna neddelanden, att anstalter på enskild väg iro vidtagna för att med understöd uppsöka Spetsbergsfararne. Vi lemna för ögonblicket alldeles å sido frågan om det mer eller :! nindre för den svenska staten förödmjukanle som ligger deri, att man läter det bero ! å i enskild väg vidtagna åtgärder i ett l nnat land — låt vara också ett brödraland — huruvida understöd och hjelp skola eg-! as åt svenska vetenskapsmän och åt sven-å ka kronans egna fartyg. och skeppsbesätt! ingar, då grundad anledning är att befara ! Ls UU a i t et de befinna sig i nödstäld belägenhet. Vil: låta oss endast påstå, att man icke är prättigad att lita på, att andra skola uppya en pligt, som man sjelf bör och kan: Uigöra. Om hjelpen uteblir eller kommer ! ;r sent, blir det en dålig ursäkt, att man äntat att den skulle lemnas från annat och