Aftonbladet – 4 juli 1873, sida 3

nog att det så förbåller sig och vi önaka ati ni ville tala vid dem om att hålla sina bo städer och gårdar i snygghet och ordning. i händelse att koleran skulle komma. Här tystnade Scotbush tvärt. Det var ett be synnerligt uppdrag han gaf denna unga flicka och dessutom, som han också ärligt sedan sade Mellot, kunde jag hela tiden inte tänka på något annat än hennes förunderligt sköna ögon och huru lika de voro la Signoras Grace hade stått med sänkta blickar medan han talade. Nu såg hon hastigt upp och svarade låagsamt, i det blicken äter sänktes mot golfvet: Jag har talat vid dem, mylord, men de vilja inte höra mig. ,Inote höra er! Hvem skola de då höra? (ud, då Han talar dem till, svarade hen med ständigt sänkt blick. Scotbush kände sig besvärad. Han var icke van vid så högtidliga ord, uttalade med ett så djupt allvar. Hör du, Campbell? Miss Harvey har redan talat med folket här, men de vilja inte lyssna på hennes ord. Jag gissar aft miss Harvey inte är så öfverraskad deraf, Detta är deras vanliga lett, hvilka söka Intala sina medmenniskor litet sundt förnuft. Nå, jag skall 6mellertid sjel! gå och säga dem mina tankar rent ut; ehtru jag förmodar,, tillade lorden med en blick på Grace, att der miss Harvey ej lyckats göra sig hörd, skall äfven mitt försök felslå. Q, mylord, utbrast Grace, om ni blott ville tala.... Hon tystnade åter. Aunstod det henne att lära honom hvad som var hans pligt? Helt visst funnos visare menniskor än hon, som kunde gifva honom ett råd. Men i samma stund de förnäma gästerna