Aftonbladet – 3 juli 1873, sida 2

deles tillfredsställande, men sitt svärd drog i han egentligen ur skidan derföre att Aftonbladet i sammanhang med refereringen af kollegiets ofvannämnda berättelse hade för, dristat sig framhålla, att till de stora fram-; steg, som våra fabriker och manufakturer gjort och till industriens i alla afseenden goda ställning inom vårt land hade frihandelssystemets införande högst väsentligt bidragit. Vi hade icke föreställt oss att omnämnandet af detta obestridliga faktum skulle på någon göra ett pinsamt intryck och upp: reta nägon till vrede, emedan vi antogo att hvar och en borde finna sig beläten dermed, l att det system, som i alla länder, der det ioförts, visat sig välsignelsebringande äfven lemnat samma resultat i värt land. : Den siste protektionisten blef emellertid, j. som nyss nämndes, ond och drog sitt svärd, l med hvilket han gjorde väldiga hugg — i luften. Han insäg nemligen den svåra ställning, hvari han sjelf kommit med afseende på sina antiqverade äsigter, hvilka han ej alldeles vill kasta öfverbord, emedan de äro honom kära från ungdomsåren, och påtagligen med anledning deraf yttrar han, nästan som en ursäkt, i allt fall såsom en förklaring: Man fimner här likasom i så mänga andra förhållanden den sanningen bekräftad att, i fall man väl en gång fullkomligt klamrat sig fast vid en åsigt, om än aldrig så ensidig — så har man med detsamma sä godt som förlorat förmågan att se saker och och ting i deras rätta dager. Det är emellertid ett verkligt nöje för 088 att kunna vitsorda, att huru envist den siste protektionisten klamrat sig fast via en äsigt, han dock har nödgats intaga en väsentligt annan position än förr. Frihandeln är visserligen för honom ett lika rikt ämne till missnöje som förr och han anser den fortfarande välla Sverige oerhörda förluster; men då han förr ständigt bedyrade, att, orsaken till de ogynsamma konjunkturerna uteslutande låg i frihandelssystemets införande i vårt land och att de svära missväxterna alls icke medverkade till deras frambringande, så förklarar han nu än mera tvärsäkert, att den förnämsta och kraftigaste orsaken till den försiggångna raska och lyckliga utvecklingen af såväl vår handel som vära näringar (och märk väl detta faktum bestrider han icke) uteslutande lig: ger i de lyckliga år, med hvilka vi blifvit hugnade på den senaste tiden, i förening med de goda konjankturer, som samtidigt härmed började blifva rådande på verldsmarknaden för våra förnämsta produkter. Med anledning af sist anförda uttalande undra vi högligen, om den siste protektio: nisten verkligen skulle vara hågad påstå att vårt lands, äfven af honom vitsordade lyckliga ekonomiska ställning nu skulle varit ändå bättre, och kapitaltillgången ändå rikare, i fall det af honom så ifrigt förfäktade protektionssystemet bibehållits allt intill den dag som är. Ännu en omständighet faller oss före, Snart äro tio år förflutna sedan hr Carl Rydqvist i sina Statsekonomiska betraktelser med den sublimaste tillförsigt påstod, att frihandelssystemet redan hade tillskyndat och ytterligare, om det icke öfvergafs, skulle ådraga Sverige stora förluster med hvarje år som det bibehölls; men huru och hvar ha dessa förluster visat sig? Antag dock, att de på ett outransakligt och hemligt sätt förekomma, huru nöjaktigt förklara, att ensamt några års goda skördar kunnat så fullständigt utjemna de oerhörda förlusterna, om hvilka ensamt hr Rydqvist har kännedom, och hvilka fortfarande hvarje Är måste inträffa, enär hos oss under tiden ingen reaktion i afseende å frihandelssyste: mets tillämpning egt rum? Verkliga förhållandet är dock, att alit det myckna skränet om frihandelns olycksbringande verkningar utgör en stor hoax. Den siste protektionisten frågar i Nya Dagl. Allehanda dessa frihandlare, mot hvilka han riktat sitt svärd: Hvarthän skulle det hafva tagit vägen med oss, om de svåra år, som utmärkt en stor del at 60-ta!et, skulle hafva fortfarit ännu några år? Frågan är ganska lätt besvarad. Det skulle gått för oss precist som i andra länder, hvilka hemsökas af svära missväxter. Våra bekymmer skulle ökats med hvarje missväxtår. Men vi kunna icke föreställa oss, att missväxterna skulle blifvit mindre svåra eller bekymren mindre tryckande, om vi laborerat med ett tullsystem i den riktningen, att den nödvändiga införseln af alla fabriksoch manufakturvaror, äfvensom af spanmål och atidra lefnadsmedel, hvilka af den stora allmänheten konsumeras, varit belastade med en hög tull; ty ett sådant protektionssystem skulle ju haft till ovilkorlig följd att just i de svåra åren hade alla konsumenter ytterligare blifvit tryckta af ökade utgifter. Vi ha aldrig förnummit, att någon, såsom den siste protektionisten påstär, framställt frihandelssyatemet såsom det allena saliggörande och roten till allt godt här iverlden, Några universalmedel för individers eller samhällens välbefinnande finnas icke och torde väl aldrig bli upptäckta. Till och med den siste protektionisten har likvisst nödgats moderera sitt extrema protektionssystem; äfven på honom har erfarenheten, som är en förträfflig läromästare, verkat godt; ty annars hade han välicke medgifvit nu, att enu Atergång till de tullförhållanden, som voro rådande före hr Gripensteds tid, är väl otänkbar, Vi hälla honom räkning för detta öppna medgifvande, och det skulle Iglädja oss, derest han bemödade sig om att genom ett oförvilladt aktgifvande på tidens gång göra vidare framsteg i en klok rikining. Men vi befara, att han ohjelpligt stött sig, genom nyss anförda uttalande, med författaren till Statsekonominiska betraktelser, en lika volaminöst som prosaisk epop6e till protektionssystemets förherrligande och till franska handelstraktatens nedgörande. Nämnda betraktelser slutade med den högtidliga profetian: Utan tvifvel kommer år 1866 att intaga ett märkligt rum i Sveriges ekonomiska historia. Det har ock så gjort, men i en helt annan riktning än siaren beräknade. Detvar till tullförhällandena före hr Gripenstedts tid och före franska traktatens afslutande (1865), som hr Rydqvist ville att Sverige skulle återgå. Det är till dessa tullförhållanden, som den siste protektionisten nu anser otänkbart att återgå. Ett stort medgifvande i få ord! Han lifvas dock af den förhoppningen, att li Frankrike en reaktion mot frinandelssystemet har visat sig. Vi vilja visst icke gjuta galla i hans glädjebägare; men det har på sista tiden visat sig, att den antydda reaktionen står på mycket klena fötter, hvarföre vi taga oss friheten råda honom att understödja ifrågavarande reaktion, då det möjligen kan inträffa att en uppsägning göres af den franska traktaten från Frankrikes sida, fastän hr OC: dqvist annv 65 med siffror. bevisade st endast var Frankrike, men alla ich rige, som drog nytta Jaf nämnda trakte ; Lod ansa