Aftonbladet – 2 juli 1873, sida 3

skynket!Att han inte har något ärligt arbete för sig, det går jag i god för. År inte detta mörksens gerningar, så vet jag väl aldrig hvad? Teminstingen har han väl ingen rätt att gå och speja här på vår brygga, utan att säga så mycket som får jag lof? Jag går och tar reda på saken, jag. Och Claude, som just hade gått in i sitt lilla tält, fick den förnöjelsen att hastigt se förhänget dragas åt sida, hvarigenom en ljusflod strömmade in och förderfvade plåten, samt höra en röst, bra lik en sömnig björns brummande, yttra: Med förlof, sir, hvad gör ni här? Håll! håll! Släpp ned tältduken! Men let var redan för sent, Olaude kom ut och len äldste af dessa Anaks söner trädde fram och frågade strängt: Jag frågar, sir, hvad gör ni här? Jag tar solmålningar, min bäste herre, och ni har nu förderfvat en för mig. Solmålningar... hvad villdet säga ? hörles en tviflande röst fråga. Daguerrotyper för lord Scotbushs räkling. : Jask; nå ja, är det mylords önskan, så nå det väl ske. Annars tycka vi som så, utt allt är bra här som det nu är och att, ud vare lof, inga förändringar äro behöfiga. Ber om ursäkt, sir, men ser ni, det r så att Vi gemenligen inte tillåta några örändringar göras med vår hamnbro utan tt vi ge lof; för se, det är så, att bryggan r vår och vi betala sjelfva för hennes unerhåll. Om derför mylord tänker göra nåon ändring, så blir det bäst att han först alar med-oss om den saken. Förändringar? upprepade Olaude och krattade, Kära vänner, detta ställ är