stå, att de hedervärda medlemarne hade för sex månader sedan läst två eller tre spalter i Daily Telegraph om dessa fåglars lidanden. och han hoppades att huset skulle taga i betraktande den orättvisa, som tillfogades den befjädrade delen af djurriket. Mr J. W. Barclay ansåg det vara mycket vackert, att huset intresserade sig för små fåglar och andra muntrande föremål. men han måste anhålla att man också ville tänka på de klasser af den menskliga befolkningen, hvilka med anledning af fågelskyddet förtjena medlidande. Hu set hade ingen ide om de betydliga förluster och de obehag af alla slag, för hvilka farmare och handelsträdgårdsmästare äro utsatta af dessa be fjädrade landstrykare, som man nu ämnar gifva så stort skydd. (Oväsen.) Den förlust, som många af dessa menniskor lida genom de små fåglarnes roflystnad. går ofta upp till många pund. Under skördetiden hade kråkor och vilddufvor anställt betydliga härjningar på potatisen och äfven på hvetet. Fåglar med oregelbundna vanor (skratt) stanna länge ute om qvällarna. Det vore derför tid att en gräns sattes för. dessa fåglars rofferier. Af ren mensklighetskänsla ville talaren påminna huset derom att menskligheten börjar först med menniskorna och att skador på den menskliga flitens frukter alltid borde i första rummet tagas i betraktande. (Hör! Hör!) Han trodde, att det ej vore nödigt, att något ytterligare gjordes för de små fåglarna. Mr Dillwyn uttryckte sin förvåning öfver att så många hedervärda medlemmar funnes, som icke kände till de allra första grunderna af den ornitologiska vetenskapen. Tydligen funne man af denna omständighet. att det är alldeles nödvändigt att i våra skolor studeras icke blott de mångfaldiga grenarna af sporten utan äfven något naturalhistoria. (Oväsen.) pe krångla in sig på indelningen af fåglarna i ordningar och familjer till den grad, att de förvexla sparffåglar med klättrare; de säga att den och den lilla sångaren måste utödas, ehuru han ej är mer beslägtad med sparffågeln än ugglan med dufvan. (Skratt.) En annan tror icke, att trasten kommer hit om våren. Bevis fordras, och då man i denna riktning vill ytterligare stifta lagar, så måste upplysningar inhemtas. Talaren kund icke medgifva. att alla småfåglar hade en så då lig karakter. De göra visserligen landtbrukaren många skador, men han trodde tillika, att knappt gel funnes, som ej gjorde mera nytta än skada. Mr Liddelt yttrade: Man begär tillsättandet af en komitå för att diskutera vissa saker, som egentligen i det sunda menniskoförståndets in tresse i detta hus ej behöfde ytterligare diskuteras. Att de små fåglarne äro till stor nytta i naturens hushållning. är väl nu för tiden något som icke kan bestridas. Om det finns jordbrukare, som beklaga sig öfver att fåglärne picka upp sädeskorn, så förgäta dessa herrar att taga i betraktande den nytta de små fåglarne ak genom att föröda ofantliga massor af skadliga insekter. Ville sådana landtbrukare, som missunnade fåglarne alla existensmedel,fylla sina tomma hufvuden med nägra ovedersägliga erfarenhetsrön, så skulle de snart inse att naturen försett dem med ett skydd. som de ej kunde vara i etånd att gifva dem. Han ansåg derför att underhuset, vist och klokt till sina beslut, borde bifalla tillsättandet af en komit för ändamålet. Åtven mr Asheton menade att lagen hehöfde ett amendement, emedan den vore baserad på oriktiga principer. Man hade utgått från den tanken; att-alla fåglar skola utödas, så framt ej anledning funnes att låta dem vara i fred. i stället för att utgå från den principen, alla skulle lemnas i ro, så framt icke en orsak fanns att utöda dem. Vore det icke i alla händelser skäl Att skona alla fåglar under häckningstiden? Vid voteringen röstade 168 medlemmar för en komit, såsom mr Herbert yrkat, och denrva bifölls med stor majoritet.