Aftonbladet – 30 juni 1873, sida 3

— Vägrad uppläsning afkungörelse. Vimeddela hör nedan följande utdrag ur Göteborgs domkapitels dombok för den 9 April 1873: Göteborgs domkapitels utslag uppå det klagomål, klockaren och orgelnisten i Säfve församling, riksdagsmannen J. Rundbäck anfört mot vice pastorn i Lundby prebende pastorat J. E. Hylander, för det denne uraktlåtit att från predikstolen i Lundby församlings kyrka söndagen den 16 och i Tufve Förmlings kyrka söndagen den 23 Juli 1871 uppläsa en af klaganden utfärdad och med vederbörande kronofogdes bevis försedd kungörelse rörande, bland annat, utlyst sammanträde med Hisings härader å tingsstället Bärby, tisdagen den 25 i samma månad, kl. elfva förmiddagen, för öftverläggning ifråga om landtförsvarets ordnande; öfver hvilket klagomål bemälde vice pastor hörd blifvit och sig förklarat. hvarefter klaganden på begäran fått med påminnelser i målet inkomma; ifvet Göteborg den 9 April 1873. Uti klagoskriften har klaganden, bland annat. och i hufvudsaken anfört: att vice pastor Hylanders uraktlåtenhet att ofvan omförmälda kungörelse nppå derom gjord begäran uppläsa, tillkommit, ehuru kungörelsen, som var försedd med vederbörligt intyg af kronofogden L. Hedenskog. hade i god tid och ordning kommit vederbörande tillhanda; att med erinran derom hurn den svenska församlingsrätten vore en från svenska Aolets urgamla frihet härstammande rätt, hvilken äfven genom 10 7 i 14 kapitlet af strafflagen vnnnit ytterligare bekräftelse, det nu i fråga varande uti kungörelsen tillkännagifna sammanträdet handlade om en stor fosterländsk fråga. som utgått från och lävge utgjort ett föremål för regeringens och riksdagens allvarliga bepröfvande. nemligen frågan om ordnandet af landtförsvaret i riket, och hvilken dessutom varit vid flerfaldiga möten i både stad och på land behandlad; att klaganden. som med iaktagande af föreskriften i cirkulärbrefvet af den 12 Augusti 1812, angående enskilda kungörelsers uppläsande i kyrkor, låtit, såsom förat blifvit antydt. förse kungörelsen med kronofogdes bevis och icke ens uraklåtit auhålla om densammasgodhetsfallauppläsande, ansett vice pastor Hylander icke hafva egt ens det ringaste skäl för sitt förfarande; att klaganden, ehuru obehagligt han fonne det vara att såsom åklagare uppträda, likväl ansett sig böra göra detta dels för att visa det andra tjenstförrättande prester icke handlat lagstridigt. då de inom nämnda häraders öfriga kyrkor publicerat en likartad kungörelse, dels ock för att söka förekomma ett mera allmänt bedrifvande af dylikt tjenstemannasjelfsvåld som det nu öfverklagade; att klaganden ansåg det vara alldeles påtagligt, att svarandens nämnda förfarande måste hänföras under rubriken embetsfel, hvilket. såsom enligt klagandens förmenande uppsåtligt, äfven vore af försvårande art; att kiaganden, som ansåg att 17 2 af 25 kap. i strafflagen icke vore på förevarande fall tillämpligt, enär det väl icke kunde sägas att anmärkta förhållandet härledt sig från vårdslöshet eller försummelse och ännu mindre från oförstånd eller oskicklighet; alltså och då, berörda förseelse syntes innebära kränkning af allmän och enskild ätt samt hafva tillkommit med fullt uppsåt och ej i förhastande, funnit sig nödsakad att å vice pastor Hylander yrka ansvar enligt strafflagens bestämmelse i dess 25 kap. 16 2, hvarförutom yrkas ersättning för kostnaden i målet. I den häröfver afgifna förklaring har svaranden -andragit, att, enär vid i fråga varande tid försvarsfrågan hade blifvit på så många folkmöten i vårt land diskuterad, och det dessutom af tidningarne kunnat inhemtas, hvilka åsigter i denna fråga gjort sig vid dessa möter gällande, han ock derföre hade ansett, att det ickebehöfts sammankalla denna ortens menighet för öfverläggning i saken, synnerligast som han hyste det förtroendet till vår regering, att den nog ändå skulle afgöra försvarsfrågan till fosterlandets bästa, men att, då klaganden likväl i juridiskt afseende haft rättighet att få den af honom utfärdade kungörelsen uppläst, svaranden tillstode, det han af obetänksamhet kommit att fela, i det att han oftanämnda kungörelse icke uppläst. Domkapitlet har tagit i öfvervägande, hvad bandlingarne i detta mål innehålla, och då deraf framgår, att svaranden, vice pastor J. E. Hylander, vidgått. att han af obetänksamhet underlåtit att den af klaganden utfärdade kungörelsen uppläsa; men domkapitlet icke anser sig befogadt att, såsom yrkadt blifvit, döma svaranden efter strafflagens bestämmelse i dess 25 kap. 16 2, utan bar att härutinnan förfara i enlighet med k. förordningen den 16 Febr. 1864 om nya strafflagens införande och hvad i afseende derå iakttagas sgall. 2 18 mom. 3 jemfördt med k. brefvet den 7 December 1787, 7 1, samt hithörande föreskrifter i gällande kyrkoordning; alltså pröfvar domkapitlet rättvist förklara, det har svanden, som icke kan annat än finnas hafva i verklagade hänseendet orätt förfarit, sålunda ort sig ör) till en skriftlig föreställning af lomkapitlet; vid hvilken utgång af målet svaranien jemväl skall betala lösen för eget och klavandens exemplar af domkapitlets ntsläg. (Besvärshänvisning till Göta hofrätt.)