öfver den man, som Elsley hade att tacka för husrum. De voro nu framme vid mrs Harveys dörr. 4 Mrs Harvey öppnade och neg ända ned till golfvet, Valencia sprang uppför trappan och knackade med egaa, snöhvita fingrar på förmaksdörren. Kom in! ljöd en röst af en person, som tycktes vara otälig öfver att bli störd. Skall man så tilltala en ung dam, sir? sade Valoacia och stack in sitt vackra hufvud. Elsley kunde se att major Campbell satt i skjortärmarna och med cigarr i munnen lutad öfver sitt mikroskop; men i stället för den väntade, stela öch enatoniga rösten, hörde han en glad och liflig stämma svara: Skallen ung dam på detta vis komma och störa en gammal ungkarl, min nådiga? Gå tillbaka ett ögonblick, så att jag för göra mig presentabel. 4 Valencia tillåste skrattande dörren. Ni tycks vara intimt bekant med major Campbelb, anmärkte Elsley. Iutimt? Ja, det må jag väl vara! Jag anser honom nästan som en far. Nu mätte vi väl få komma in? sade hon litet otklig och knackade åter. Jag vill presentera mr Vavasour. Det skall bli ett stort nöje för mig, sade majoren och öppnade dörren, sedan han väl fått på sig rocken; det finns få personer i verlden, som jag högre önskat att lära känna, än mr Vavasour. Han räckte denne handen och förde in honom. De ofvannämsda orden uttalades i en ton af allvarligt intresso och han betraktade Elsley med en stadig blick. Valencia observerade intregset; Elsley endast artigheten. Det är en gtor godhet af er att så snart göra mig eit besök,, fortfor majoren, Jag