Aftonbladet – 30 juni 1873, sida 3

tyget; Valencia skulle då velat följa dig. Hon ämnar söka reda på msjor Campbell. Jag ämnar gå och banna major Campbell, inföll Valencia, som nu i sin vackra promenaddrägt kom ut på gräsplanen. Hvarför har han inte varit här redan för en timme sedan? Jag skulle vilja påstå, att han var uppe redan klockan fyra i morgse. Jag förmodar han väntar att bli bjuden, yttrade Scotbush. Jag slipper väl ej undan att gå och bjuda honom, tänkte Elsley för sig sjelf och suckade. Det är så likt hans vanliga ceremoniösa sätt, sade Valencia. Men jag skall sjelf gå ned och föra honom med mig hit upp izom en minut. Mr Vavasonr kommer med. mig — ni vill ju göra det? Ni kan inte tro huru hygglig han är, bara isen blir bruten I likhet med de fleste fåfänge män, var Elsley af ett svartsjukt lynne. Valencias ifver att få träffa major Campbell var honom motbjudande, Han önskade behålla den förtjusande unga flickan för sitt eget nöje; Headley hade redan varit alldeles nog retsam för honom. Alla loford om den nykomne — hans lärdom, han utmärkelser som militär, den aktning, hvarmed alla — äfven Scotbush — yttrade sig om honom, gjorde Vavasour mycket benägen att på förhand känna ovilja emot honom, och dettaallra mest nu, sedan han hört att Campbells sätt emot främlingar var något kallt och oftillgängligt. Nervöst känslige män som Elsley hysa — i synnerhet då deras egen ställning är något osäker och deras sjelf aktning ringa — en instinktlik fruktan för den karaktersfaste, lugne mannen, i synner. het om han har sett verlden. Elsley uppgjorde i sina tankar en föreställning att ma