Aftonbladet – 30 juni 1873, sida 3

— Om Guildhallbalen i London till ära för schahen af Persien skrifver en kor respondent till äanska Dagstelografen a Man kan göra sig en föreställving om de deko rationer, hvarmed den gamla vördsnadsvärda byggnaden blifvit prydd, då man erfar att ensamt dertill örgåätt 50,000 pund sterling. Guld, sammet och siden strålade i herrlig gasbelysning, då man kl. 7 samlades i de präktiga lokslerna, BSchahen skulle anlända kl. 9, men han lit prinsen ef Wales och de öfriga kungliga personerna vänta på sig en timmes tid i förmak ty exligt programmet skulle alla de kungliga persorerna inträda i festlokalen i en samlad procession. Första delen af festen hölls i det stora city biblioteket, som nyligen öppnades för allmänrheten, och här hade gräddan af Londons societet samlats för att mottaga schaben. Ett mera lygande sällskap skall man svårligen finva någonstädes, herrarae i sica glänsande hofuniformer och damerna i ännu mera strå lande toiletter, lysande af diamanter och ädelstenar, Omsider visade sig lordmayorns oharmoniska trumpetare, som alltid vid högtidliga tillfällen uppföra sin skärande musik i spetsen för haus herrlighets procession, och gåfvo signalen till sehahens annalkande. Hvilken lysande procession! Scbahen, gom vanligt botäckt från top) till tå med diamanter, förda saun Alexandra, om. var kläd k — hennes favoritfärg — och likaledes lysande med diamanter, men dock, för; st med sitt äisk. värda, milda ansigte; vidare hennes syster, prinsessan Dagwar, vackrare och friskare än jag någonsin sett henne, stödjande sig vid prinsens af Wales arm; storfarsten-tronföljaren och prins Kristians gemål jemte flere andra kungliga personer. Uppmärksamheten var paturligtvis hufvudsakligen riktad på schahon, Han såg i början sägot matt och ansträngd ut, men blef snart lifligare och konverserade mycket med vår kungadotter. Processionen begaf sig upp på en estrad, der schahen tog plats på en för honom framsatt troustol, medan de andra kungliga perso nerna ställde sig på båda sidor om honom. Nu upplästes Londons invånares adress till shahen och öfversattes af tolken på persiska med en monoton röst, som föröfrigt föreföll ganska komisk. Härefter svarade schahen på persiska; han syntes i början konfys, men vann snart fattningen och hans anietsdrag antogo en lifligare och mera energisk form än förut. Hans tal öfversattes af sir Henry Rawlinson. Härefter öfverlemnades adregsen till schahen i ett präktigt guldskrin, som beundrades af de kringstående, medan några presentationer af åtskilliga cityembetsmän egde rum. På ett hörn al estraden var en telegrafapparat uppställd och satt i direkt förbindelse med Teheran, dit schahens ord j ögonblickligen telegraferades.