Aftonbladet – 30 juni 1873, sida 3

med böner om en hop saker, dem viganska väl kunna undvara I stället således att badja om bättre afloppskanaler för det osunda, stillastående vattnet i darmarne, något som lord Scotbush genast skulle beviljat, föredrog Elsley att visa sig storsint, äfven med risk för sin hustres och sina barns lif. Min bäste vän, du. får verkligen inte titulera mig längre; det plågar mig. . Jag vill heta rätt och slätt Scotbush här, ibland mina anhöriga, liksom jag heter det ibland mina kamrater i messrummet, Och hvad det angår, att du skulle stå i förbindelse hos mig — sannerligen tycker jag inte att det är vi, som stå i skuld hos dig; ty min syster är så lycklig — och barnemså vackra och skickliga och — så är Valencia allde les intagen i dina poemer och — och så är det ju mycket bia Här tystnadelord Scotbush efter att sålunda för everldeliga tider hafva hissat fredsflaggan, hjertligt glad åt att saken var väl öfverstökad. Elsley ämnade svara, men hans gäst bytte om samtalsämne så fort han kunde. Jag vet att din tid är mycket dyrbar, ehuru du inte vill erkänna det, och som jag dessutom måste vara på kontoret hos gamla tvärviggen Tardrew precist klockan tio för att gå igenom böckerna, så säger jag dig nu farväl så länge, Ser du, kommer jag inte punktligt till gubben, så lexar han upp mig, liksom jag vore hans egen son. Hvart ämnar du gå, Frederick ? frågade Lucia ifrån fönstret, der hon med lätt begriplig oro bade sett de bäda herrarne och önskat att samtalet måtte sluta väl. Till gamla tjurhufvudet nere på konto ret. Vill du mig nägot? Nej; jag trodde du tänkte ro ut till far