Aftonbladet – 28 juni 1873, sida 3

sägas, att det skulle vara godt om vildbräd. Godt om fågel, rättade godsherrn; hvad vildbråd angår, så — ju mindre vitala derom, desto bättre. Det förvånar mig att du inte jagar. Det är ett godt tidsfördrif under vintern. Här är verkligen ingen vinter, tack vare det sköna klimatet, och jag har mina böcker. Ack, jag ville önska att jag kunde säga så med. Jag önskar hjertligt, fortfor lorden förtroligt, att du eller Campbell kunde låta mig få köpa någon del af er boklärdom. Valencia brukar säga till mig: nu för tiden, då kunskaper äro så allmänna, förvånar det mig att du blifvit så lottlös. Sjelfva Salomo säger ju likväl, att visheten inte finns att köpa för guld. Och om så vore, kunde ingen handel blifva af för mig, med mitt intecknade, irländska gods. Men hör på, Vavasour, det är en sak hvarom jag önskade tala med dig: är allt här som du önskar? Ingen kan ega en mera human hyresgäst än jag, men du måste låta mig veta om reparationer eller ändringar äro behöfliga. Säg mig blott hura du vill ha det gjordt, ty nog förstår du bättre allt sådant än jag — ingen kan göra det mindre. Ingenting alls behöfs, det kan jag försäkra er, mylord. Jag har alltid öfverlåtit dessa ämnen ät mr Tardrew. Aha; men, min bäste vän, det borde du inte ha gjort. Han är en sådan vresig och ogin gubbe — så äro alla redliga förvaltare. Han snäser mig och då kan jag väl tro att han äfven har snäst dig. Aldrig; det försäkrar jag. Jag harinte gifvit honom tillfälle dertill och han har alltid varit mycket höflig. (Forts.