yttra sig i hans närvaro. Lucia var nervös för bådas skull, hvilket ej bör förvåna oss. Valencia fick först ensam prata och detta gjorde hon så väl samt förstod så fintligt locka in sin bror och sin svåger i samtalet, att de efter hand hörjade känna sig mera ogenerade och funno sig ömsesidigt mera lika andra menniskor än hvad de förmodat. Frukosten följande morgon gick derför mycket lättare och bättre, och då, efter dess slut, Lucia gick till sina husliga angelägenheter, frågade Scotbush: Röker du, Vavasour? Mr Vavasour rökte aldrig. Inte? Jag trodde attpoeter alltid rökte. Du skall säkert inte neka mig att röka en cigarr i din trädgård i alla fall? Kom och promenera ett slag med mig, om du ej är hindrad och visa mig huru du har arrangerat här. Elsley hade visst icke något som hin drade honom; med nöje stod han till lord Scotbushs tjenst. De gingo således. Detta Penalva Coeurt är verkligen ett charmant gammalt näste, började gods herrn. Jag har inte satt min fot här, alltsedan jag kom på gardet, Campbell säger att det borde jag skämmas för och då lär det väl vara så. Hur vackert du har gjort det här i trädgården ! Lucia är mycket road af blommor, sade Elsley, hvilken var så med och hade mycken smak deruti; men han var rädd för att yppa denna sin böjelse för en man, som han icke trodde skulle förstå honom. Och den vackra skogen derborta! — brukade vara fullt af fågel der, vill jag minnas. Jag hoppas du fällde en hop förliden höst? Plsley a men han bade hört