Aftonbladet – 28 juni 1873, sida 3

göras — det vill säga — ja, sanna förhållandet är, att mr Vavasour sjelf så fruktar för den minsta hänsyftning på kolera, att — Att han ej vill företaga sig någonting som kan få utseendet af en tro på dess möjlighet? Han säger, yttrade Tom kallt, att han inte vill oroa sin fru och sina domestiker. Mejoren yttrade något för sig sjelf så sakta, att Tom icke hörde det. Med lugnare uttryck i rösten, tillade han högt: Nå, detta är åtminstone ett fel som man kan ursäkta. Mrs Vavasours bror är, såsom egare af stället, rätta personen att göra det beboeligt. Han försjönk åter i tystnad och Thurnall, hvilken fann att här fanns mera att utforska än hvad orden inneburo, steg upp för att gå. Går ni redan? Klockan är inte mycket, ej tio ännu. En läkare, som kan bli tvungen att stiga upp när som helst på natten, mäste vara tiddigt i säng. Jag skall följa er till vägs och röka min sista cigarr. De båda herrarne gingo säledes tillsammans framåt gatan till Heales hus. Tom gick in, men han observerade att sedan ma joren stått en stund obeslutsam. på gatan, fortfor han att gå uppför höjden och vidare den väg, som förde till Vavasours hem. Härunder ligger en hemlighet, tänkte Tom, medan han på apoteket som vanligt, lade i ordning och städade innan han gick uppi sitt rum. En hemlighet, den jag mår kända skall lyckas genomskåda. Den liksom andra hemligheter torde kunna bli till gagn för stackars Tom Thurnall. Jag me nar: om det an ko på redligt vis, ty ma