alltid är för-mycket fallen -att taga saker au grand serier, men jag kunde nu, medan ni talade, icke bterhåila den tanken, huru bedröfligt det är att menniskor skola vara så okunniga rörande ämnen, så ytterst vigtiga för helsan.s Gch jag öd måhända inte skämta öfver dylikt. Men med koleran i antågande måste jag öfverlemna mig åt någon art af sinnesrörelse, och som det inte duger för en doktor att gråta, så måste jag skratta så länge jag kan. Majoren släppte sin kaffekopp i golfvet och såg på Thurnall med ettsådant uttryck af fasa, att den sistnämnde knappt kunde tro honom vara densamme som förut. Han sansade sig likväl hastigt, plockade skyndsamt upp bitarne af den sönderslagna koppen och såg derefter åter upp. Jag ber tusen gånger om ursäkt, men — hörde jag verkligen rätt? Koleran i antågande? Utan tvifvel. Hon närmar sig med jemna, stadiga steg från öster och i köpingens nuvarande skick kan ingenting annat än en högst förunderlig nyck af fru Fortuna rädda O88. Tala inte om ett blindt öde, sir, i en gådan stund! Tala om Gud! sade majoren och steg upp samt började gå fram och åter i rummet. Det är förskräckligt! Outhärdligt! När väntar ni henne hit? Måhända inom en månad, knappt likväl dessförinnan. Jag ber. er vara öfvertygad att jag skulle varnat er för faran, såvida jag inte hört er nämna att ni blott ämnade stanna ett par veckor. Majoren gjorde en åtbörd af otålighet. Tror ni att jag är rädd för egen räk ning? Nej; men tanken att farsoten skall Bugripa.. Skall angripa det stackars folket