Ur dessa schakt af stora fäders minnen, Ur denna sund, ur vetandets och tankens Bergfasta lippgrund, klädd med vårens rosor Han väller fram i lefvande kaskader Studentens sång. Och hvar den sången klingar, Det klingar som en ton från hjertats urhem, Ett samljud af de eviga ackorder, Som, stammande ifrån ett bättre land, Oss lyfta öfver jord till fjerran höjder. Välkomna då, I sångens äädle Söner, älkomna hit till gamla Göta landet. Se äfven här är fornsvensk bygd! Tjelt nära Sig resa fädrens kummel och sitt Språk, Det tjusande, de hviska minness röster. Och äfven här är samma skna land Med berg-och sjö och fält och fagra ängar Och floden brusande red trollska ljud Som åskors fjerran, dån i sommarqvällen. ch äfven här Aer klappa varma hjertan Er högt till mötes, varma önskningar Er resas mål ledsaga. Och när så I tidens kretslopp framgång krönt omsider De Unga krafters sträfvan, när I sitten å egen gård och grund och stolt sig reser Studentens borg, at egna toner timrad — Hur skön skall han ej klinga sången då, En segerhymn i ljudande gemaken! Och då. när så I sjungen stundens jubel; När glädjens genius lättbevingad far Och drufvokransad kring i brödralaget, Aek, kanske då ur minnets fjerran Tankel Der sväfva fram små bilder, luftiga Som elfvors dans och bleka, men med trohet I ögats djup och vänliga att skåda. När så de komma, helsande från fordom, Från sångarfärd i ljusa somraardagar, Förskjuten ej.de blida: men förtnanen Dem plats en vingad stund i edert gille. Och om I sänden-då ett bud tillbaka Till gamla vänner Minnens Wenerns strand Och skicken oss. På toners vingar förd, Från Odins ind en återhelsning gerna. å skola minnets döttrar vänligt sjunga För oss en gammal sång om äster unga gr en gång, som Hu. ur fylldan bål Vi dricka sångens, dricka Eder skåll