Strödda underrättelser. Verldsutställningen i Wien. Om det danska arbetartågets ankomst till TI skrifver en korresp. till Dagstelegrafen föl ande: j Tåget ankom till Wien kl. half 9 e. m. den 1( dennes. Man hade först trott, att tåget skulle inträffa redan kl. 3 på e. m., och skandinavisks föreningen i Wien hade derför föranstaltat er festlig sammankomst med de resande landsmän nen samma afton, Då emellertid underrättelser ingick om tågets försenade ankomst, mäste tider för festmåltiden framskjutas ända till kl. 11 pi natten. Vidare hade man ej med säkerhet kun nat erfara med bvilket af de nämnda afton in träffande fyra bantågen norrifrån de resande skulle anlända, hvarför skandinaverna i Wier nödgades dela sig på fyra olika stationer för at mottaga gästerna från hemmet. Misstämninger häröfver försvann dock ögonblickligen. när ar betaretågets medlemmar med redaktör Rimestad i spetsen, ledsagade af ordförander i skandinavi ska föreningen, litografen Jensen, som tillika med några andra danskar hade varit till mötes på statsbangården, trädde in i Praterpaviljonger Zum Schweizerhaus-, der aftonmåltiden varan. ordnad. Paviljongens stora luftiga sal var al tapetseraren Cohu mycket smakfullt dekorerad med skandinaviska flaggor, och de närvarande. bland hvilka sågos flera jurymedlemmar, fram stående danska utställare samt representanter för den svenska och norska pressen hade, ehuru del: tagarnes antal väl uppgick till ett par hundra, rymlig plats vid de talrika borden. Den gladaste och hjertligaste stämning rådde från början till slut, samtliga talare, bland hvilka nämnas redaktör Rimestad, litteratören Rubenson m. fl., helsades med stormande bifall, och först långt fram på natten åtskildes deltagarne i den mun tra festen. Arbetarne hafva fått husrum i en af de många för utställningen uppbygda jättebostäderna för resande arbetare och äro särdeles belåtna med denna anordning.— Den ryska afdelningen. Ur en korrespondens till en dansk tidning hemta vi följande: Vid ingången till orienten stöta vi ganska lämpligt på Ryssland, representeradt genom fyra byggnader. Den första, längst mot vester, innebåller förnämligast föremål från polartrakterna. Man ser här bland annat en samojedsläde med kusk och ett anspann af tre renar, en ostjak i jen med sju hundar förspänd släde — allt i naturlig storlek — ett 5 alnar högt samojed-tält af skinn, utspändt på stänger, vid hvars tröskel en hustru står med två barn och en hund; vidare små taflor på väggarne ur samojedernes och ostjakernes lif samt af intressanta polartrakter, 3—; 400 år gamla trästammar, som begagnas till ryskt skeppsbyggeri. mossa från Novaja Semlja, kar-4 tor, stenkol, hvalrosshudar och dito tänder, tran, isbjörnskinn och renhudar, på hvilka -hudsjukdomar hos djuren ha satt sina märken. Midt il salen står en väldig isbjörn på ett isblock, framstäldt förmedelst blåaktigt lärft med hvit bomull, som skall föreställa snö, och vid sidah af detta odjur ser man ett annat, nemligen en 6 alnar lång, snöhvit beluga, hvars späck gifver 12 a 1 h ätt invid polarpåviljongen har man uppfört en kibitkalkirgisisk boning). Det är ett 6 å 7 alnar högt och lika bredt tält, tillspetsadt upptill, men med utåt böjda väggar. TI tältet, som består af tjocka ylNefiltar, utvändigt hvita, invändigt brokiga, eger ett samqväm rum; sex män och qvinnor, utförda i kroppsstorlek, äro grupperade omkring ett på mattor utbredt förkläde med russin, och mandlar, under det: att en sjungande kirgis spelar på ett mandolinartadt instrument. Nästan allt hvad man ser der inne — mattan, drägterna och redskaperna — är likasom yväggarnes filtar mångfärgadt, med en temligen mörk grundton. Längre mot öster möter oss åter ett stycke Ryssland, denna gång i form af en restauration. Byggnaden gör en ganska egen effekt genom motsatsen mellan de obilade furubjelkarne, af hvilka väggarne bestå. samt de betsade gaflarne och fönsterinfattningarna samt altanerna och EE med snideri och röda, gula eller lå sirater. De nationella, temligen dyra rätterna serveras af ryska uppassare i röda eller blå kaftaner .med svarta, vida byxor, instuckna iett par högskaftade stöflar. Det fjerde och sista ryska huset är kejsarepaviljongen, eu liten löjlig, brun byggnad med grå, gröna och gula orneringar. en har en tornspira och en kupolformig öfverbyggnad på det flata taket, till hvilket en besynnerligt konstruerad trappa utvändigt går upp. Trappan har likväl varit stängd några dagar, emedan nyligen två menniskor föllo genom de bräckliga takbräderna ned på paviljongens golf och skadade sig illa. Till de inre rummen är dörren stängd, och vi måste derföre åtnöjas med att genom fönstren skymta ett par tjenare i livrå, två rader högryggade stolar, några dekorationer af fanor och en stor historietafla, som betäcker den ena väggen. Det turkiska kafet. Mest besökt bland de orientaliska byggnaderna på utställningen, hvilka i allmänhet ha att fägna sig åt mycken uppmärksamhet, är det turkiska kaftet. Det är der yttersta af den ottomaniska gruppens byggnader mot söder och står midt emot vicekonungens af Egypten hus, mellan den turkiska bazaren och det persiska boningshuset. Det är en enkel fyrkantig byggnad. en af ett öppet galleri, dit trappor utifrån föra. Det inre innehåller buffeten, kaffespiseln, rundt omkring väggarne en hög röd divan samt slutligen bord och stolar. af hvilka äfven det yttre galleriet och platsen rundt omkring byggnaden äro uppfyllda. Salens dekoration är fullkomligt orientalisk, taket brokigt måladt, genom fönstren inströmmar solljuset i många färger, och att de oundgängliga språken ur koran icke saknas, faller af sig sjelf. Är man förut van att af resande, som besökt orienten och särskildt Konstantinopel, höra beskrifvas det främmande lifvet i och det egendomliga intrycket af ett turkiskt kaffehus såsom ganska intressanta och till en del äfven pittoreska, så kan man göra sig en föreställning om den förunder. liga tafla, som detta orientaliskt anlagda, inredda och skötta etablissement framställer midt i vesterlandet och besökt nästan uteslutande af vesterländningar. Motsatsen faller genast i ögonen, då tjenare från orienten servera kaffe åt g.ster från öccidenten; Originalturkar i sin nationaldrägt stå vid spiseln, ett litet postament, på hvilket vatten kokas i en kopparkittet öfver glödande kol. Vattnet hälles i de många i beredskap stående små kannorna, i hvilka kaffepulver redan befinner sig, och med dem gå turkarne omkring mellan borden, uibjudande sin vara med det gälla ropet: Caf turc! På samma gån; inbjuder en annan gåisterna att taga en aj de många, alltid sorpad och med ett kol på tobaken försedda tschibuks med famnslångt Weichseleller jasminskaft. Kaffet, hvilket enligt