Aftonbladet – 26 juni 1873, sida 3

talat vid hans farfar eller varit sköterska åt hans onkel, eller att hans mor, galig grefvinnan, hade gifvit dem den här kappan till present, och så vidare; tills Scot. bush kom till den öfvertygelsen att den lilla köpingens invånare voro godo och älskvärda menniskor — det de äfven voro — och hans samvete förebrådde honom att han så länge försummat sitt gamla fädernegods. Thurnall begagnade sig af första möjliga tillfälle att slippa undan, för att, så fort åror kunde föra honom, komma ombord på Sjötrollet och gifva Claude ett dugtigt famntag. Låt mig nu presentera dig för major Campbell, sade Claude, sedan de båda vännerna förtroligt spräkat en stund. De följdes åt ned i kajutan och Tom blef presen terad för en lång, mager herre, som satt vid bordet, lutad öfver ett mikroskop. Ursäkta att jag ej stiger upp, sade han och räckte Tom den venstra handen, emedan den högra var upptagen af mikrosko pet. Det är en stor glädje för mig att få göra er bekantskap. Mellot har ofta talat om er, såsom en man, hvilken erfarit mera och blickat döden modigare i ögat än de flesta menniskor. Mellot smickrar, sir. Hur det kan förhålla sig i öfriga fall, lemnar jag derhän, men för döden är jag numera inte likgiltig, ty jag har ocksä en annan än mig ejelf att lefva för. Åh-— gift! Har Diogenes funnit sin Aspasia till slut? inföll Claude och skrattade. Men Tom förblef allvarsam. Sedan mina bröder blifvit döda, kära Claude, har gamle herrn endast mig ati sjönla sig till. Ni synes vara naturforskare, sir ?