Aftonbladet – 26 juni 1873, sida 3

, Från vårt grannland Danmark gifva oss d sista åren en sådan uppmuntrande lärdon Sedan för flere årtionden tillbaka den stor danske spräkforskaren Rask företagit si att söka förbättra den danska rättskrifnir gen och för den skull föreslagit och själf sin skrift infört många förändringar — a hvilka flere, i förbigående sagdt, äro d samma, gom nu föreslås för svenskan —, bör jade alt fler danska skriftställare att antag dessa. Efter det nordiska rättskrifnings mötet i Stockholm sommaren 1869, om hvil ket vi strax nedan få tillfälle att tala, ut färdade tretton danska vetenskapsmän skalder och andra skriftställare en of fentlig Udtalelse, däri de anbefalde til antagande just de vigtigaste af de a Rask förordade förändringarna. Någo mer än ett är därefter utfärdade Mini steriet for Kirkeog Undervisningsvesenet: en rundskrifvelse till rektorerne vid de lärde skolorna, hvari under erkännande af att den Gjzering, hvori Retskrivningssporgs maalet for Tiden befinder sig, indeholder er sterk opfordring til at gjere nogle positive Skridt for at opnaa en storre Sikkerhed og Ensartethed, en anslutning till det nyssnämda, af enskilde män gjorda, offentliga uttalandet anbefaldes. Ett halft år därefter utfärdade samma ministerium till samtliga skoloch seminariidirektioner en ny rund:skrifvelse af samma innehåll som den förra på det att de nya förändriogarna äfven skulle blifva tillämpade i Borgerog Al mueskolerne. Samma år (1872) utgaf den ansedde danske språkforskaren Svend Grundt vig en Dansk Haandordbog med den af Kultusministeriet anbefalda rättskrifningen. Den dag, som i dag är, är således reformen genomförd i hela Danmark. Hvilket efterfö!jansvärdt föredöme för oss! Vi hafva knapt af nöden att hämta flere exempel från andra främmande språk. Blott i korthet må det erinras om, att franska och spanska språkens rättskrifning på senare tider i flere vigtiga afseenden förbättrats, Så stadgades i det förra språket under förra ärhundradet skrifningen äåpre, albåtre, avocat för det äldre aspre, albastre, advocat, sä först i början at detta århundrade, ehuru först efter långvarigt motstånd, utbytet af oi mot ai i javois, je conmois 0. 8. V. Hvad hafva vi nu att lära häraf? jo det att ingen, som anser förbättringar i vår rättskrifning önskvärda och nödvändiga, bör låta sig afskräckas af de klenmodiges och motståndarnes tal, då de säga, att det är fruktlöst att söka genomdrifva några större förändringar i den en gång faststälda rättskrifningen. Till sist ännu ett ord härom. Huru mårga reformatoriska sträfvanden hafva icke i vär tid vunnit seger. Huru har icke öfveralt det gamla, det utlefvade, det odug liga fått gifva vika för det nya, det friska, det lifskraftiga! Huru spåras icke öfveralt lefvande lif, utveckling och tiramåtskridande! Men på ett enda omride, på rättskrifningens, skulle all utveckling vara hämmad, här skulle det gamla, ätven när det är erkändt odugligt, likafullt för alla tider blifva beståndande! Vi kunna icke. tro det. Vi tänka härför för högt om det svenska folket.