——— — Bostadsbristen i hufvadstaden. An gående detta ämne skrifves i senaste Stockholms-korrespondens följande: Den 1 Juli är för många, särdeles i år, en bedröflig dag, ty — oberäknadt annat obehag för en hyresgäst vid början af ett qvartal — så är det hotande alternativet: flyttning i höst eiler ökadt hyresbelopp, dystrare än vanligt. Bostadsnöden minskas icke, tvärtom — och dertill öfverdritver fruktan än yttegligare dimensionerna, så avt vi hört summor betalas för välbelägna våningar, d. .v. 8. i Norrmalms fashionablaste trakter, hvilka summor äro allt för fabulösa, att vi, utan att hafva sett kontrakten, skulle våga anföra dem. Visst är, att ett enda rum nu kostar lika mycket som en anspräkslös våning på 3 rum och kök gälde för 5 å 6 år sedan. — Följderna af den nödfallsåtgärd, som Stockholms stadsfullmäktige vidtogo i höstas, då de uppläto rum åt en mängd husvilla, hafva, såsom man förutsett, ganska riktigt inträffat. När våren kom och de skulle afflytta, vägrade de helt enkelt, och när slutligen man bestämt sig att vräka dem, så stanna de helt enkelt qvar på gatan och kampera der sous la belle 6toile, som under denna varma årstid kan vara mindre obehagligt och gifva anledning till uppmärksamhet, välvilligt understöd och så vidare. Detta är förhållandet vid lokalen på Besvärsgatan; vid en annan lokal på Söder hafva de staunat på gården blott och finna sig der rätt bra — så vida icke regnväder inträffar. Emellertid är situationen i mer än ett afseende sorglig och det värsta är, att man icke kan se något lämpligt sätt att komma ur den; när hösten kommer, blifver den sannolikt än värre.