Aftonbladet – 25 juni 1873, sida 3

samlingens pastor, af kyrkorådet, kustchefen, gamle Tardrew och art halft äussin storväxta, axelbreda, gemla män, i rät linie härstammande från de fria fiskare, hvilka för sexhundra år sedan S:t Just af Penalva begåfvade med privilegier svåra att numera dechiffrera, med vilkor att hvarje gång som dan landade vid deras brygga, skulle till honom gifvas tre halförer. kopparmynt af Aheralvas fria fiskare, Scotbush skakade hand med prosten, löjtnanten, Tardrew och kyrkvärdarua. De gamle männen trädde nu fram med sina tre kopparpennivgar i en skinnpåso, Vi hoppas, nådig herre. att ni vill visa :o8s den hedern att äfven skaka hand med oss: vi äro eders nåds fria fiskare, liksom vi varit det ät edra förfäder, yttrade en ståtlig, gammal man, med värdighet erkännasde det feodala bandet, på samma gång han förfäktade sina och sina medbröders frioch rättigheter. Lille Scothush, som hade det bästa hjerta i verlden, grep gubben stora, bruna näfve med sin fina, hvita hand, tog äfven de ök riga bjertligt i hand och sade: Om edra förfäder voro så mycket större och axelbredare än min Stamlar, som niäro det än jag, mine horrsv så skulle det inte alls förvåna ms om de sjelfva togo sig sin frihet utan att bedja honom om lof ! Ea godsherre, hvars första helsring till sitt folk är ett munterst skämt! Just en sådan lord ville de hai Aberaiva! Då männerna på aftonen som vanligt träffades vid ölkruset, kommo alla öfverens om att myr lord var der hyggligaste, unga herre som nägolsin satt foten på deras brygga, att han väl var värd att ega ett sådant rart fartyg och att de önskade han länge med lycka måtte få föra detsamma, (Forts)