Aftonbladet – 25 juni 1873, sida 3

Yet nå väl, mr Headley, jag ämnar helt lugnt i morgon göra mitt vanliga läkarebesök hos Trebooze, likeom ingenting hade passerat, Hvarom vlil zi slå vad att jag blir emottagen alldeles som vanligi? Jag slår aldrig vad, sade Frank. Deri gör ni alldeles: rätt. Vadbållning är en däraktig och dum lek med slöa var pen, hvarigenom man blott skadar sina egna fiograr. Fmellertid skall ni få so avt jag säger ganpnt.a Ni är en högst egen mennizka. Allt detta står i en sådan strid mot er vanliga försigtighet. Då man blir drifven till det yttersta, måste man ockeå tillgripa utomordentliga mesyrer. Ni mäste erkänna att min ställ ning pr var högst obehaglig och då var min enda utväg art visa on så djort att ingen kan få lust att göra om f Intet är så farligt som halva mått och steg, Headley. Stå emot den onde, så flyr han, säger er troslära. Jag anbringar den i praktikep,Jag har sjeli ingen smak för hallmesyrer. Har ni hört historien om de båda qvastherrarna? Qvastherrarna? Ja, i Berksbiro kalla vi backstugusittare, hvilka bo ute på heden och lefva af att binda qvastar af ljungen, så, Två of dem möttes på torget i Reading och sam talade sålunda; Hur bär du dig åt att kunna sälja dina qvastar för halfanran pence? Jag stjäl ljungen, jag stjäl banden, jag stjäl käp parna och ändå kan jag inte sälja dem un der två pence. 2J0, ger du, svarade den andre, jag stjäl mina qvastar färdiggjorda. Moralen: Hvad du gör, så gör det full