Aftonbladet – 25 juni 1873, sida 3

Frank kände sig bestört öfver Toms kall blodiga lättsinne: Och ni skulle verkilgen, i fall det gått derhän, velat stå och skjnta en meuniska, eller Jöta skjuta på er, tvärs öfver en näs duk ?Tom sköt fram bakan och plirade på ho nom på sitt egendomliga, forskande sätt. Ni är min synnerligt värderade vän, sir men iute min biktfar. Jag vet det, men — uppriktigt sagdt jag frägade af rent monsklig pyfikerhet. Åh, om det så är — om ni häller er på mensklig grnnd och ej på kyrklig, så vil jag yppa saken för er. Jag har försökt konsten två gänger, men skulle ogernpa göra om den, ehuru den är. Håll blott hö gra armbågen högt — i jeninhöjd med öra — och i samma ögonblick mando-orde! ljuder, så skjut. Hög erniblige och kall hjerta — det är allt hvad som beköfs fö ett man skall bli den vinnande. Den vinnandel... Gode Gud! Emedar ni sitter här frisk och sund, måste ni ha dödat edra motståndare?Nej. Jag gal dem hvardera ett skoti genom kroppen; och det var inte mera än hvad de väl voro värda. Men det är emel lertid ett ruskigt vägspel, som jag skulle högst ogerna velat försöka med gossen. Han kan nog ännu bli en bra karl, Och inte kommer jag att hindra hvarken honom eller den der eländige Trebooze att samlas till sina fäder j frid, fortfor Tom med ett hjertligt skratt, Ty jag sätter; upp mitt hufvad emot en potatis att jag aldrig vi dare får höra något om en nell — ja, att jag inte ens förlorar Trebooze biand:ming patienter,. j Jag vore färdig att afundas ert gode lynne, l