Aftonbladet – 25 juni 1873, sida 2

ighet att utan bemyadiganae at en kejserg lag utgifra pappersmynt. De nya sed urna skulle mottagas i alla offentliga kasor, men skulie icke hafva tvångskurs i ransaktioner enskilda personer emelian. Seelstocken skulle fördelas mejlsn de olika taterna i förhållande till antalet af deras tvånare. De gamla seålarne skulle vara dragna senast den 1 Juli 1875. Men som tskilliga staters nu utelöpasde sedelstock fvergår normalbeloppet af 1 thaler för hvarje ivånare, kommer det nya systemet icke att elt och hället träda i krafs förrän efter tio rs förlopp. Berlintidningarna anse för säert att denna Jag kommer att antagas af iksdagen före sessionens slat. Den största vårigheten härrör från Baiern. Som uppittandet af en riksbank är en nödvändig sljd af? det nya pappersmyntets införande, ch denna stat icke helt och hället vill beana sig i Barlinbankens våld, lär den komma tt fordra vissa garantier. Det auses dock ör fäkert att Baiern akall kunna tillfredetällas. I tyska riksdagen gjorler, under tredje ebandlingen af lagförslaget om, att Tyskunds författnieg skall träda i kraft i E1assLothringen den 1 Janusri 1874, tarka invändningar mot den regime, som ör närvarande är rådande i dessa proviner. Reichenberger fäste uppmärksamhet äå den märkliga owständigheten, att, allt fter tid och omständigheter, afgåfvos de est motsägande förklaringar om förhållanena i det nya rikslandet. Än hette det, tt det tyska elementet hölle på att få öfervigten, än klagades bittert öfver att ovilan mot den tyska administrationen vore i illtagande. Han för sin del vore benägen tt tro, att den sistnämnda äsigten vore den iktiga. Det drakoniska sätt, hvarpå presen behandlades, mäste göra det svåraste tryck i ett så bildadt land. Kunde en tolt och ärelysten befolkning finna sig uti tt man försåge den med munkorg? Annu ärre var dock den religiösa förföljelsen. esuiternes fördrifvande och tillslutandet at e skolor, som leddes af ordensbröder, måste hög grad ha förbittrat den öfvervägande atolska befolkningen. Katolska föräldrar nåsta för att låta barnen bli uppfostrade derag fäders tro skicka dem i franeks kolor, och under sådana förhållanden var et ja naturligt, att de franska sympatierna öllo i sig. Schulz (från Heideiberg) annärkte, att man icke gaf Blsass Lothringen n författning utan blott otsigt till att en ång få en sådan. Man ville icke medgifva Ileass sjelfständighet, utan gjorde det till yska rikets belot. Det var eu egendomlig röst, dä man sade, att de fexnton elsassiska leputerade blott .skulle utgöra en obetydlig ninoritet; ty meningen var väl ändå, alt de kulle medverka till riksdagens besiut och m man icke fäste något afseende vid dem, unde de likaväl bli bemma. Don sjelf tändighet, som de tyska staterna innehade, rore alldeles icke alundsvärd, i hans fäder1esland utöfvade sålunda konungen at Preusen den militära öfverhögheten. (Rop af: Nej, kejsaren at Tyskland!) Ja, den tyke kojsaren såsom konung af Preussen. 3aiern och Wiärtemborg ha åtminstone bisehållit sin militära öfverhöghet, men storrertigen af Baden är icke längre herre i itt hus, Till slut förklarade talaren, som ipprepade gänger blifvit afbrutsa at presilenten, att förslaget blott gick ut på att i vändlighet förlänga diktaturen för ElsassLothringen. Äfven Kryger erhöll ordet och ramhöll med styrka, hänvisande till förhålandena i Nordslesvig, det otillbörliga uti itt afgöra en befolknings öde, utan att den kan göra sina rättigheter gällande. Windtrst hade framstält ett förslag om attterninen skulle förlängas till den 1 Jannari 1876, men det förkastades med stor majoriet. Lagen har doek icke blifvit antagen förändrad, sådan den förelades: af regerinsen. Ea del utländska tidningars upp sift att de invänare, som opterat för den ranska nationaliteten, skul!e vara uteslutne frän valrätt berodde på ett misstag, Ena sådan bestämmölse fanns i det ursprungliga örslaget, men uteslöts vid andra läsniagnen Man torde eriara sig, att vid ett samnanträde af tyska riksdagen den 16 lennes rikskansleren Bismarck yttrade sin vilja öfver, att de deputerade ännu icke börjat bebandlingen af militärlagen, vaktadt den meddelades riksdagen den 20 Na offentliggöres i Preussische Valksvetlung en skrifvelse frän konseljpresidenten ;retve Roon till furst Bismarck, i hvilken len förstnämnde uttalar sitt beklagande öfrer, att militärlagen icke kan blitva färdig imder närvarande session, oaktadt denna ag enligt regeringens åsigt är den vigtisaste, som förelagts riksdagen under detta ir. Tagförslageis antagander, yttrar Roon d annat, är icke bloti liktydigt med sklands säkerhet och politiska sjelfstänlighet, utan äfven med hela författningslifsets lugna och organiska utveckling. Om letta lagförslag lägges 8 sido, utan att undar diskussion under värvaranda q n, skall regeringen finua sig beröfvad varje tillfälle att framhålla de grunder, som varit bestämmande vid lagens utarbeande, och som det för nationen skulle vars vd största vigt att känna vid de förestkende valen 1 höst Till slut uppfordrar Roon rikskansleren att fästa både förbundsrådets och riksdagens uppmärksamhet på, att det vore önskligt om ett så vigtigt lagförslag toges vuder äfvervägande. Utan tvifvel har Bismarck låtit offentliggöra denna skrift velse för att bevisa, att det icke var någon pyck å hans sida, att han vid sammanträdet den 16 besvärade sig öfver riksdagens långsamhet i hehanådlingon af militärlagen, under det den: hade tid att syselsätta sig med andra förslag, som utgått från dess eget initiativ. För öfrigt antydeg det i de offieiösa arganerna, att riksdagen kan spara sig besväret med den s. k. nödpresslagen, emedan den icke kommer att vinna förbundsrådets samtycke, De öenast hitkomna engelska tidningarna sysselsätta sig nästan uteslutande med schahens af Persien besök och innehälla de mest saftiga skildringar af det entusiastiska mottagande, som kom honom till del vid hans ankomst, af Loandonbefolknin sens ifver att önska honom välkommen och af de lysande fester, som blifvit gifna, och rlangan at dam. sam färharadaa Hatfuat avi