Aftonbladet – 23 juni 1873, sida 3

Jen fredsam läkare, att gå och låta skjuta mig af en person, som ni vet vara en örinkare, en gedeslös och samvetslös karl. Och det blott, hvilket ni äfven vet lika bra som jag, emedan jag hindrade honom från att förolämpa en stackars värnlös qvinna, hvarvid jag var tvungen att behandla honom precist som ni sjelf, ifall ni, som jag tror, är en gentleman, skulle behandlat honom, ifall ni varit på min plats. Jag förstår er inte, sir! svarade ynglingen, men rodnade på samma gång. Hans samvete sade honom att Tom talat rena sanningen. Stå inte och ljug, sir, och säg mig att ni inte förstår. Ni förstår hvartenda ord som jag sagt och ni vet att det är sanning. Ljug! Ja, just så sade jag. Jag vill säga er, sir, att jag har inte lust att slågs — Men nu kommer pi ändå att göra det, ni mä vilja det eller intel sade ynglingen med ett spasmodiskt skratt, som var ämnadt att ljuda utmanande. Men — jag kan släcka ett ljus med kulan; jag kan på femton steg klyfva lenne mot en pennknif.. Ämnar pi försöka skrämma oss med ert skryt? Vi få väl se hvad ni duger till, då ni kommer på platsen. Tvärsöfver en näsduk; på inga andra vilkor, och sävida ni ej ingår på detta, skall jag otvifvelaktigt, nästa gång jag möter er, det må vara hvar som helst, behandla er på samma vis som jag behandlade er vän, mr Trebooze. — Jag skall göra det ru genast! Gå ut härifrån! Hvad har ni för rättighet att hindra mig i mitt ärliga yrke? Och till yttersta häpnad för mr Treboozes sekundant, kastade sig Tom i ett hopp öfver dieken.och rusadeemot honom med öppet gap,