Aftonbladet – 23 juni 1873, sida 3

Nå, det var en svär knut för henne att lösa, stackars barn! Och på grund af att hon räddade mitt lif, skall hon få lösa den efter eget godtfinnande,. Jag kan vänta. Jag vill blott boppas att pengarne inte under tiden må gå ät. En narr var jag som inte genast tog lagliga mått och steg, och tvåfaldt narr som kunde misstänka Grace, i stället för den sannskyldiga! Den gängen har jag fått pligta för mitt ohjelpliga misstroende till menniskor. Jag kunde redan för tre månader sedan förskaffat mig en order om husvisitation och haft den gamla hexan inom lås och bom. Men, nej: kanske skulle jag ändå inte återfått min egendom, men endast tillställt skandal. Känner jag denna flickas hjerta rätt, så skulle hon känt sig tio gånger olyckligare för sin mors skullj än för egen räkning; bäst derför som det är. Dessutom skall det blirätt roligt att observera hur en sädan liten nätt intrig läter reda sig. Således: lefva och låta lefva! Det vill jag bara säga dig, min kära Thomas Thurnall, att går du och uppför dig så komplett äsneaktigt mot detta unga fruntimmer en enda gång till, så får du vara god och packa dig af frän denna orten. Ty jag har inte råd att låta dig gifta dig med en skollärarinna på gamla dagar och min heder förbjuder bestämdt några gemenheter. Ett yttrande, som Grace fällde, hade fäst sig i Toms minne. Hvad kunde hon mena med sina två kära? Han blef i tillfälle att samma afton fråga Willis härom. Åh, vet ni inte det, sir? Hon hade en yngre bror som drunknade för många år sedan, då hon var sexton år gammal. Han, tillika med en annan yngling foro ut på sjön en söndag för att fiska, men båten kan