Aftonbladet – 23 juni 1873, sida 2

STOCKHOLM den 23 Juni. Såsom genom telegrafen redan är bekan har franska mnatioralförsamlingen den 1 dennes gifvit sitt bifall till anställande a åtal mot Ranc wmed den stora pluralitete af 485 röster mot 137. Diskussionen ble hvarken så intressant eler så uttömmand som man väntat sig. Talarne al vegstern Jozon, Cazot och Brissöon, bestredo åtgär dens laglighet och lämplighet och sökte vis: att den till sitt syfte och gin karakter va rent poliuisk. Cazot föreslog frågans upp skjutande till dess Ladmiranit, Cissey, Åp pert, Du Barail och Broglie blifvit hörd: af vederbörande utskott. Både den gaml: och den nya regeringen borde höras angå ende de skäl de haft, dev förra för att lit: Ranes sak nedläggas, den senare för att äte: framåraga henne. Högerus talare förnekade att den föreslagna higärden af törsamlinget hade någon politisk betydelse; det var blot frågan om att låta rättvisan ha sin gång Justitieministern Ernoul måste emellertiö till en viss grad medsilva, att frågan had en politisk sita, isdet ban yttrade, att Rancs val till deputerad för Rhonedepartemet hade riktat på honom rättvisans dittills tillslutna öga, hvilket med andra ord vill säga, att Rance har att tacka de 90,000 valmäns rö ster, hvilka hedrade honom med sitt för troende, för den förföljelse, för hvilken han nu så oförmodadt blitvit föremål. Under diskussionens gång förde talarne af ven stern i allmänhet ett moderat språk. Emel lertid lät Cazot i siutet af sitt tal ett par skarpa yttranden undfalla sig, hvilka ai nögern upptogos särdeles illa. Han talade om Sulla, som förberedde sina proskriptionsistor, och om triumvirerne, som afskuro ungan på talare. DÅ deputeraden Duversier de Hauvanne, hvilken hör till den molerata venstern, uppforårade justitieminitern att gifva sitt hedersord på, att ingen oåtryckning å regeringens sida i denna sak blifvit utöfvad på den militära lagstiftnin;en, erhöll han intet svar. Cazots förslag örkastades med 450 röster mot 200, och lerefter antogs förslaget om församlingens nedgifvande af åtalet med den stora majoitet vi redan omnämnt. Thiers var icke lärvarande vid sammanträdet. Regeringeu ch utskottets rapportör hade lofvat att icke nblanda honom i saken. Allt var emellerid redo för att låta honom visa sig i rät. an tid, om högern, följande sina tidningars ggelser, hade gifvit diskussionen karskteen af en anklagelse mot den förra regeingen. Att beslutet angående åtalet fatades med en så stor majoritet blef möjligt lerigenom, att venstra centern förenade sig ned högern och högra centern. Venstra enterns talan fördes här hutvudsakligen f Laboulaye, som afgjoråt uttalade sig för öreamlingens medgifvande af ätalet. Beuones Rance oskyldig, skulle han blifa frikänd af domstolen. . Grundsatsen f lika rättvisa för alla fordrade, att fråga varande tillstånd gafs. Då Parent lifvit underkastad ransakning fordrade rättisan att en undersökning äfven anställdes ned Ranc. Laboulayes tal är föremål för nånga kommentarier inom pressen. Om lans uppträdande i denna sak yttrar Repulique Frangaise: Knappt hade han (Jozon) emnat tribunen förr än Edouard Laboulaye, n at desse moderate och dygdige män, hvil. sas rykte hvilar på så många skrifter, egnade åtförherrligandet af en Channings dygd, n Washingtons moderation, en Benjamin Jonstants visa politik, uppträdde för att örklara, att här icke behöfdes någon öfveräggning, att man här endast behöfde låna in hand åt deras verk, som åkallade rätt risans heliga namn. Och i hvilkens namn og den milde, den vise, den dygdige Laoulaye till ordet? I ett politiskt partis amn, som vid detta tillfälle följer sin poliik och ingenting vidare. Ack hvilket hån! den man måste förstå att tiga. Man vill venstra centerns hållning vid detta tillfälle e ett tecken till ett närmande mellan de åda centrerna. Regeringen fortsätter sina förföljelser mot len republikanska pressen och sitt rensningsrbete inom administrationens alla grenar. )fverallt aflägsnar man de liberale och söer förskaffa sig lämpliga verktyg för maoritetens reaktionära politik. Tyska riksdagen har börjat den allmänna iskussionen af lagförslaget omriks