AF 1510 på genomgang : om 1078 År 1871 med last. 2 om 455 på genomgång 9 om 2939 11 om 3394 läster. År 1872 med last......... 4 om 1501 På genomgång 8 om 3471 12 om 6972 läster. En svensk ångbåt om 650 nyläster, tillhörande H. Leffler komp. i Göteborg, ankom år 1872 till Konstantinopel i barlast på genomgång till Odessa, der den intog en last spanmål. Det är första exemplet af en svensk ångbåt i denna fraktfart, och ehuru vinsten af resan måste inskränkas till returfrakt, då utresan gjordes i barlast, bör det kunna antagas att resultatet blifvit sådant, att andra ångbåtsredare deraf blifva uppmuntrade att låta sina ångfartyg söka fraktmarknaderna i Svarta hafvet, deri andra nationer nu finna ett så fördelaktigt fält för sin ångbåtsfart. Då Norge och Danmark redan kunnat öfvertyga sig om de fördelar, som äro dermed förenade, torde väl nämnda marknad icke vara mindre lämpad för utvidgandet af svenska ångbåtsflottans verksamhet. Ångfartyg för denna fraktfart böra icke vara mycket djupgående, för att de med lätthet må kunna passera bankarne i Donaufloden, Nicolajeff och Azoffska sjön. Denna omständighet är af stor vigt, emedan de dryga afgifter, som djupgåendefartyg äro underkastade vid lastningen, då lasten måste föras uttill dem öfver bankarne, bliiva derigenom besparade. I allmänhet böra i fråga varande ångfartyg med last icke draga mer än 15 eller högst 17 fot och kunna inrymma 5 å 6000 qvarters hvete samt ett kolförråd för 10 å 15 dagar. Sterkol är jemförelsevis dyrt i Ryssland och få ofta, då många ångbåtar på en gång anlända för att söka last, betalas med ovanligt höga pris. Det är derför ample att i Konstantinopel, eller ännu bättre i Malta, såvidt sig göra låter, förse sig med brännmateriel för hela resan till Svarta hafvet och tillbaka. Karbyn böra vära goda seglare för att kunna profitera af den ande vind, som under flera dagar fortfarande blåser från samma håll, men tillika vara försedda med en hjelpmaskin af 120 till 150 hästars kraft. De böra ock vara af god och solid beskaffenhet, emedan fartygsreparationer blifva öfverallt i Orienten både svåra och kostsamma till följd af bristen på tjenliga verkstäder och goda maskinKo Såsom be is på den fj ång ka ångbåts iom bevis på den framgång norska ångbåtsfarten haft i Svarta hafvet och det goda intryck, som dessa fååriga försök gjort hos skeppsredare i Norge, må nämnas att derstädes blifvit bildadt ett stort ångbåtsrederi-aktiebolag, hvars grundläggare äro uteslutande norrmän och greker, intresserade i spanmålsexporten ifrån hamnarne vid detta haf och hafva för afsigt att anskaffa en större ångbåtsflotta, hvilken under norsk flagga skall underhålla eh regelbunden förbindelse mellan Norge och åtskilliga af sagde hamnar. : För de Förenade rikenas segelfartyg blifver täflan med fagbåtsfarten hvarje år svårare att uthärda, och det är alldeles uppenbart att det anseende svenska och norska nationerna i härvarande farvatten ega såsom sjöfarande löper säker fara, derest de icke i rätt tid lämpa sig efter tidens behof. De få träda tillbaka icke allenast för engelsmännen, hvilka för länge sedan antagit och fogat sig efter — om de ej till er viss grad skapat — denna förändring i span målshandelns bedrifvande, utan ock för belgierna, hvilka, nyligen inkomna på fältet, nu uppträda med tre regelbundna ångbåtslinier och 35 ångbåtar om året. Att de svenska och norska handelsflottorna icke hafva att frakta för konkurrens, om de blott fortsättas på jemn fot med andra nationer, torde enhvar medgifva. Ehuru nästan alla spanmålsexportörer äro greker och eg sjömän, äro snart sagdt hemma i Svarta afvet, äro de Förenade rikönas fartyg lika eftersökta af dessa befraktare, som de nationella, till följd af ået anseende, förstnämnde fartyg ega hos assuransföreningarna. Men för värva rande äro konkurrensförhållandena alltför ojemna. . Ångbåtarnes fördelar äro för störa, trots de ovanligt höjda priserna på stenkol, som annars bgrde verka emot dessa transportmedel. Hafva de Förenade rikena en gång fått ett tillräckligt äntal ångbåtar, regelmässigt sysselsatta med spanmålstransporten skola dessa kunna täfla med fartyg, tillhörande hvilken nation som helst. Det namn för redbarhet och duglighet, som svenskt och norskt sjöfolk vetat förskaffa sig, skall alltid und er för öfrigt lika förhållanden gifva de Förenåde rikenas fartyg ett visst företräde, hvartill ytter ligare en gruud finnes i de billigare vilkor, under hvilka dessa fartyg sögla, jemfördt med t. ex. en selska. För öfrigt torde en sådan direkt och reg-lbunden ångbåtsförbindelse mellan de Förrikena och Turkiet, hvarom nu är fråga, inverka ej mindre gynsamt på vår handel med denna del af verlden. Med nutidens behof af snabba och regelbundna förrsändningar, är det få artiklar, och endast de af gröfre sorter, hvilka kunna tåla de dröjsmål och den osäkerhet ileveransen, som äro förenade med transporten pr segelfartyg. Ångbåtstransportens fördelar äro så stora, att de icke allenast öfverväga den nu mera obetydi skilnaden i frakten, utan blifva oftast en absolut nödvändighet, hvårpå beror om im. orten till ett land af en vara kan ske, i följd varaf export: och importhandeln drages till de hamnar, der sådana regelbundna kommunikationer finnas, till förfång för den ort, der varan produceras och erbjudes i första hand. Ett slående bevis härpå erbjuder sig i importen till Tarkiet af svenska och norska nhataroch industriprodukter. Ehuru således deti direkta importen från de Förenade Rikena inskränker sig till 2 å 3 laddningar jern, och kanske ett par trälaster om året, förekommer dock i landet en icke obetydlig förbräkning af svenska produkter, isynnerhet hvad jernindustrialster beträffar, som införas i andra hand från England, emedan fördelarne af lättare och snabbare kommunikationer af regelmessiga ångbåtsförbindelser, hvilka medgifva att jemnt den qvantitet af varan, som behöfves, kan införas och göra leveransdagen säker, prel skilnaden i uppköpspriset, om varomna infördes direkte från produktionsorten. Med öppnandet af regelmessiga ångbåtslinier mellan a af våra hamnar och Turkiet, kommer detta abnormala förhållande utan tvifvel att upphöra, då importörerne näppeligen skola kunna förtsätta att begära våra produkter från England, då dessa kunnå med samma lätthet erhällas från hufvudkällan. Dessutori blifver det i dessa ångbåtsrederiers intresse, då de en gång börjat sända sina ångfa regelmessigt till spanmålsfraktmarknaden i Svarta hafvet, att, i stället för att fara öfver till England att der söka en så obetydlig frakt som 15 å 16 sh. till Svarta hafvet, eller att segla dit i barlast, som blef fallet med den svenska ångbåten, hvilken i år för första gången besökte Svaärta-hafs-fraktmarknaden, intaga en laddning af svenska och norska vänn) Sverige eller Norge och dermed anlöpa grekiska, turkiska och sydryska hamnar på väg till sin destination för densammas afsättande. Derigenom och medelst försök i denna riktning — möjligen äfven genom utsändande af en handelsagent såsom superkargör på dessa ångrar, med uppdrag att instudera han delsförhållanden, gällande bruk och lokala behof i Orienten — skall en närmare kännedom af de artiklar, som här hafva åtgång, liksom af sådana inhemska produkter, som skulle lämpa sig till sport härifrån till Sverige och Norge, erhållas och så småningom en utvexling af produkter och fabrikater mellan oss och Orienten uppstå, hvarom är icke ens fråga under nuvar: förhållanden, och vår handel i denna verldsdel vå en utveckling, kanske öfver all förväntan stor.