Aftonbladet – 20 juni 1873, sida 3

vara det. Deportera vi en man, emedan han är för dålig att få stanna i England, och visar han derute i kolonierna något tecken af förbättring, så gifva vi honom der tillfälle att börja på nytt. för att försöka om det då kan gå bättre. Och tror ni verkligen att Gud, då han denorterar en menniska ur denna verlden, aldrig skänker henne ett tillfälle att börja på nytt i en annan verld, isynnerhet som nio af tio stackars skälmar aldrig här varit satta i tillfälle dertill? Grace såg upp i hans ansigte med ett uttryck af djup öfverraskning. O, att jag kunde tro detta! Hvilket hopp skulle en sådan tro ej skänka mig för mina två kära! Men nej, detta är inte skriftens ord. Det lyder: Hvarest trädet faller, der blir det liggande. Och som dåren dör, så dör den vise; och samma dom faller öfver den rättfärdige som den onde. Och menniskan har intet företräde framför djuret, ty båda blifva åter till stoft. Salomo säger-sjelf, att hvarken han eller någon annan vet någonting i detta ämne; ja, inte ens om något lif alls efter döden finnes. Och sålunda, säger han, är det enda visa, vi kunna göra, att öfverlåta dessa frågor till Honom, som har skapat oss, samt frukta Gud, hålla hans bud och med all makt göra det verk, som blifvis oss förelagdt. Grace teg. Ni är förvånad öfver att höra mig citera bibelspråk, och det må ni väl vara; men Salomos predikare är en gammal favorit för mig, ty jag är inte kristen; jag är ett verldens barn, om någon är det. Emellertid förvånar det mig — jag säger er det rent ut — att ni, som sjelf är kristen, kan den ena halftimmen tala så, som ni talade för den stackars vara dc är mera grym än ni eller jag skulle