Aftonbladet – 20 juni 1873, sida 2

DT 1 MYT IUGNIRIVANDR åå UD UVI LV VTLIAE och Danmark göllatås förordningar rörande fHotsväsendet. KR. M:ts förnyade Förordning angående lotsoch fyrväsendet af den 9 Juli 1862 d )föreskrifver i 22 1 och 2 bland äfhåt ätt, n ) med vissa undantag, söm ej röra den nu . förevarande frågan, alla från utrikes ort komtnande fartyg äro skyldiga att taga f)svensk kronolots vid infart från öppen sjö, , Joch att Öresund såsom sådan bör anses. Hvad boträffar den danska Forordningen angaaende Lodsviösenets af den 27 Mars 1831, intiehåller densamma ingen förpligtelse att tåga lots, men säger, att om lots önskas och dansk kronolots finnes tillstädes, skall han användas; att visserligen i annat fail hvilken som helst sduglig person kan till lotsning användas, men att under tiden den för tillkallande af lots föreskrifna signal skall fortfarande vära blesad, och att den i danska kronans tjenst ej anstälde lotsens verksamhet i sådant hänseende skall upphöra så snart kronolots anmäler sig. Häraf synes, att i fråga om infarten till hamnarne vid Sundet förhållandet i begge rikena är gå till vida lika, att egentlig behörighet till lotsyrkets utöfning inom hvartdera landet tillkommer blott dess egna lotsar; ty ehuru den danska förordningen ej innehåller något uttryckligt förbud för andra, medför den åt de danska kronolotsarne medgifna företrädesrätt samma resultat, enär under vanliga förhållanden dansk kronolots alltid lärer finnas att tillgå vid inlopper till de danska hamnarne i Sundet, Olikheten är deremot stor i fråga om sjöfarten utei Sundet. Den svenska förordningen medgifver oinskränkt frihet genom att förklara Öresund vara öppen sjö; enligt den danska deremot äro danska kronolotsar, om lots användes, berättigade till ofvannämnde företrädesrätt öfverallt i farvatten der danska lotsar äro anstälda, och då sådana finnas utmed hela den danska kusten från Kattegat till Östersjön, ega dessa lotsar enligt dansk lag bestämd företrädesrätt att, om de anmäla sig, lotsa genom hela vestra delen af Sundet. Denva företrädesrätt är af desto större betydelse för de danska lotsarne, som den vanliga farleden går utmed den danska kusten mellan Saltholmen och ön Amager, hvilket farvatten kallas Drogden och sträcker sig från lotsstatioren Middelgrundet i norr till stationen Dragör i söder. Om än denna farled är den beqvämaste, torde en anledning hvarför den begagnas mera än den så kallade Flintränaan mellan Saltholmen och Skånes kust, vara att söka äfven dernuti, att sjöfarten under den långa tid, då tull måste erläggas i Helsingör, fått en ännu fortlefvande vana att följa den danska kusten. Ehuru ofvannämnda danska lag varit gällande och tillämpad allt sedan 1831, har under hela denna tid ingen nämnvärd olägenhet deraf förorsakats förr än förlidet år; då danska beskickningen i Stockholm anmälde hos utrikes-dspartementet att ett i Helsingborg under namn af Öresands Lotssällskap bildadt bolag flera gånger bevisligen lotsat genom Drogden; att det fill och med, i följd af obekantskap med dervarande pass använde danska sjömän i sin tjenst; att, under det de danska kronolotsarna voro skyldiga att åtnöjas med godtgörelse enligt fastställd taxa och att gå ombord å närmaIste fartyg, dessa enskilda lotsar deremot kunde gå långt ut i hafvet fartygen till mötes och der, i följd af skepparnes okunnigI het eller farhåga för fartygens säkerhet, betinga sig betydligt högre godtgörelse; att, om flera lotssökande fartyg funnes, en enskild lots kunde förtjena lika mycket som 2 å 3 danska kronolotsar, enär den förre vore oförhindrad att välja det största och mest djupgående fartyget, men deremotkronolotsarna, i följd af det för dem gällande regleniente, nödgades gå ombord å närmare liggande mindre fartyg, samt att de danska hamnlotsarna nödvändigt måste göra betydliga förluster genom en dylik konkurrens; Joch förklarade beskickningen tillika, att det före Öresundstullens afskaffande genom traktaten den 14 Mars 1857 varit ett obestridligt faktum, att lotsningen genom det egentliga Sundet skulle ske med dansk lots; att Danmark erhållit en bestämd rättighet i detta afseende genom det i nämnda traktats art. 2 mom. 3 intagna stadgande, att Danmark skall, likasom tillförene, vaka öfver lotsväsendet, hvilket det i Kattegat, Sundet och Bälterna alltid skall stå sjökaptenerna och skerparne fritt att anlita eller icke; att lotsafgifterna skola vara måttliga i deras belopp, vara lika för danska och utländskal fartyg, och lotsafgift icke kunna fordras af andra fartyg än dem, som sjelfvilligt begagna lots; att vidare med Kattegat och Sundet: i denna artikel endast menades de : delar deraf, der Danmark nu, som förr, hål-: ler sjömärken; att det vore omöjligt attl! fullgöra skyldigheten att vaka öfver lotsvä-. sendet, om danska kronolotsar ej tillerkändes företrädesrätt framför andra, som ejl: stode under regeringens kontroll; att Dan-l: mark icke gjorde anspråk på lotsning i hela : Sundet, utan endast der danska sjömärken underhållas, d. v. s. genom vestra delen af Sundet, vester om Hven och genom Drogden, men ej öster om Hven och Flintrännan. Till svar härå förklarade den svenska regeringen hafvudsakligen, att enligt dess åsigt frågan berodde på tolkningen af traktaten den 14 Mars 1857; att afsigten med traktaten varit att införa fullkomlig frihet vid passerandet genom Sundet i enlighet med stadgandet i art. 1: Under hvad förevändning som helst skall hädanefter icke något fartyg vid passerandet genom Sundet eller Bälterna kunna uppehållas eller hindras; att, om meningen varit att art. 2 skulle tillförsäkra danska lotsar någon företrädesrätt, så hade sådant sannolikt blifvit uttryckligen utsatt; att visserligen, då Drogden är danskt område och lyder under dansk lag, främmande lotsar ej kunde anses ega rätt att stiga ombord eller lemna fartyg i sjelfva Drogden, enär endast passagen vore fri, men att deremot lotsar af hvilken nation som helst vore berättigade till lotsning genom hela Sundet eller 8. k. långlotsning och att särskildt svenska lotsar egde samma lotsrättigheter som danska i de delar af Sundet, som begränsas af både dansk och svensk kust; samt slutligen, att Öresunds Lotssällskap utöfvade en för sjöfarten nyttig verksamhet genom att hålla lotsar långt ute i sjön, der ofta danska lotsar ej funnes att tillgå; att detta sällskap derföre genom kongl. resolution den 2 Februari 1872 fått sig för de af detsamma begagnade fartyg medgifna ätskilliga friheter med hänsyn till dessa fartygs tullbehandling, men att förlF öfrigt i hvarje fall sällskapet utöfvade ettlk efter svensk lag tillåtet näringsfång, som d re få em iir AR me LJ Fö k--20 BS AN ket kt Mt m 9 mur hr —— re Nn 0 0 -—-—2 regeringen ej egde makt att förbjuda, enär sällskapet ej på något sätt stode under lotsstyrelsens kontroll. h I följd af dessa olika uppfattningar aflt traktaten föranleddes långvariga underhand-d lingar. Den danska regeringen vidhöll sinal fö påståenden, anförande dessutom ständigth nya klagomål öfver, enligt dess åsigt, obehörig lotsning; och som dervid några falllta förekommo, då äfven svenska kronolotsar!gse