jgrafiska läget som genom omständigheter nas makt äro bestämda att utvidga sig Asien, och som, då de rycka framåt, de ena från norr, den andra från söder, slut ligen måste stöta tillsammans. Hvarförick på förhand komma öfverens om ett bält mellan Indien och det ryska Turkestan, et bälte, som kunde göras neutralt och respek teras af båda makterna, på samma gång som det genom båda parternas mellankoms öppnades för nya handelsförbindelser? Den na politik föraktades af whigministerern: och af Manchesterskolan; men toryministe ren gillade den och började till och mec att sätta den i verket. Vicekonungen i Indien, lord Mayo, son blifvit utnämnd af toryministeren, satte sig i förbindelse medafghanernes konung. Den ne, en son och efterträdare af Dost Moha med, reste till Umbella, och på en samman komst med vicekonungen ställde han sig un der engelsk öfverhöghet, till gengäld hvar för han förmådde England att garantera hans krona och lofva honom årliga subsi dier. Detta väckte uppseende i Petersburg Den ryska pressen såg i detta förbund mel lan den afghaniske konungen och lord Mayc början till ett offensivt fördrag, och der påminde om, att England för kort tid se dan hade lemnat Buchariet både moraliskt och materielt understöd mot Ryssland. För att omintetgöra alla oriktiga tolkningar an såg kabinettet i S:t James lämpligt ati skicka en af sina utmärktaste administra torer, mr Forsyth, till Petersburg för att förklara förhållandet till afghanernes konung och föreslå ett ordnande af de asiatiska för hållandena genom att öfverenskomma om ett neutralt bälte, hvilket i lika grad skulle betrygga båda stormakterna. Toryministe rens fall gjorde slut på dessa underhand lingar, och ,whigpartiet fann icke lämpligt art fortsätta dem. Inga diskussioner, inga nya förvecklingar, låt det gå sin egen gång ! Detta var Manchesterskolans lösen, och denna lösen gjorde sig gällande såväl i Asien som i Enropa. Historien skall en gång bedöma, om denna politik, som endast har den nuvarande stunden och de mate: riella intressena för ögonen, är egnad att befrämja Storbritanniens värdighet och lycka. I alla händelser blef efter toryministerens fall all undersökning af de asiatiska förhöllandena ställd i bakgrunden och hänvisad till en obestämd framtid; interpellationerna derom i parlamentet gjorde ingen verkan och fingo blott undvikande svar; den engelska pressen vände sig bort från dessa af lägsna och tråkiga frågor, och sjelfva Times behandlade ännu några få dagar före grefve Schuvalofs ankomst till London alla dem säsom drömmare och fantaster, hvilka hyste någon fruktan för förhållandena i Centralasien. Tidningen förklarade till och med, att det var bättre för England att ha ryssarne än afghanerne till grannar. Denna mer eller mindre låtsade likgiltighet efterträddes af don obehagligaste öfver raskning, när man erfori London, att Ryssland verkligen och på rent allvar ämnade företaga en expedition mot Khiva. Då var det icke fråga om planer och företag, som stodo i vida fältet. Det var en händelse, som stod för dörren, och hvarur den allmänna meningen i England, som så länge hade varit kall för dessa frågor, nu började utleta de ftörfärligaste verkningar. Ministeren Gladstone nödsakades att öfvergifva sin vanliga flegma och ställa en förfrågan till kabinettet i Petersburg angående dess asiatiska politik i det hela och betydelsen af den nära förestående expeditionen mot Khiva. På gamma gäng ryckte den sjelf fram med den föregående ministerens plan till ett neutralt bälte, hvilket kunde förebygga alla framtida konflikter. Om lord Granville i det engelska kabinettets namn ville allvarligt ha inlåtit sig på denna sak, hade det funnits tillräckligt med frågor och klagomål, som han vid detta tillfälle kunde ha andragit; men både lord Granville och grefve Schuvalof vaktade sig för att i sin skriftvexling vidröra sådana allvarsamma frågor. Den ryske diplomaten tyckes till och med ha haft ett viss välvilligt medlidande med den engelske ministern, emedan han såg, att den allmänna meningen var emot bonom; för att lugna parlamentet och engelsmännen lofvar han, att expeditionskören mot Khiva blott skall bestå af fyra och en half bataljoner, och att denna kär skall genast draga sig tillbaka, så snart khanen af Khiva har fått den näpst, han förtjenar; han lofvar ytterligare att åt af. shanerne, som äro engelsmännens bundsför vandter, öfverlemna provinsen Bedahschan, som tillhör ingen, hvarken Ryssland eller England, och icke innehäller ånnat än höga oerg, åtskilda genom ofruktbara sandslätter. Dessa försäkringar, dessa löften och denna såfva äro utan allt värde och blott afsedda utt gifva lord Granville tillfälle att yttra vägra vackra ord i parlamentet samt att Iraga ministåren Gladstone ur en obehaglig ställning och lugna den allmänna meningen. Allierade regeringar äro skyldiga hvaranira dylika småtjenster. Kabinettet i Peersburg låter gerna det engelska kabinet et få sken af att ha vunnit ett slags di olomatisk seger, om det blott i verkligheen har tillförsäkrat sig erforderlig frihet i in asiatiska politik. När ryssarne först väl ha inträngt i Khiva, skola vi få se, när och på hvilka vilkor de åter ämna lemna det. Det blir den ästa kommentaire till de underhandlingar, iom nyligen ha förts mellan kabinetterna i S:t James och Petersburg.