Ah, sir; man känner Grace Harvey för väl pärhela dennacort för någit såndant. Man känner också er, sir, om jag får lof att sägas ) Nåväl; jag skall dö ätminstone följa efter henne. Tom gick och hade Grace i sigte ända tills-hon försvann i skogen, längre ned åt sluttningen. Han hade gått ett par hundra steg iskogen, då ljudet af röster och skratt trängde till hans öra och straxt dörpå ett högt rop. Han skyndade framåt. Nästa minut kom Grace springande emot honom med uttryck i sina ögon både af förskräckelse och harm, Hvad är det? ropade han henne till mötes och ville hejda henne. Hon tycktes likväl icke se honom och rusade förbi samt flydde vidare bort. Nästa minut blef en man synlig, hvilken förföljde Grace. Det var Trebooze af Trebooze med ett styggt leende öfver sitt ansigte. om intog midt på den smala gångstigen :en ställging, som ej kunde missförstås, Ej ett ord vexlades dem emellan. — Tyst och instinktmessigt, som två arga hundar, rusade de båda männen på hvarandra; Tom, full af rättmätig vrede! Trebooze hänförd af ruset och låga lidelser samt af raseri öf ver Toms mellankomst. Erebooze var längre och axelbredare än Thurnall och säknade, som ortens förnämsta slagskämpe, på en lätt seger. Han misstog sig likväl. Efter det första anfallet fann han det vara omöjligt att komma sin motståndare in på lifvet och såg i den unge läkarens ansigte, nu åter lugnt och upp: märksamt, det sarkastiska leende, som öf-verlägsen skicklighet och visshet om seger skänka. Konjak på morgnarna plägar inte öka