flödigt att anmärka, att trupperna äro illaj anförda, odisciplinerade och försedda med mycket primitiva vapen. Det enda företräde, de ha, är, att de äro vana vid klimatet och noga bekanta med terrängen; men huru mycken vigt man än vill tillägga dessa bäda egenskaper, äro de dock ej tillräckliga för att inlåta sig i strid med reguliera trupper med något slags utsigt till en lycklig utgång. Khivas bästa förskansning är den öken, som omgifver det — denna ensam är i stind att göra den ryska expeditionskåren motstånd och ett mycket allvarsamt motstånd. Det kan ej bli fråga om att på kartan uppsöka de militärvägar, som från den ryska gränsen föra till Khiva; det finns blott spår efter karavanerna, hvilkas obestämda Jlinier ned hvarje ny årstid dränkas i ett sandhaf. Man kan blott uppgifva de olika riktningar, som expeditionen har att välja på för att tränga in i det inre Khiva. Från venstra etranden af Oxus längs Kaspiska hafvet går en väg — eller hvad man kallar en väg — hvilken på ena sidan för till Tasch-Kale el ler fästningen Alexandrovsk, och på den andra till landtudden Karagan. Den har förut ständigt blifvit begagnad af karavaner, men tyckes vara obrukbar för en armå, ty emellanät kan man färdas tre dagar, utan att träffa på drickbart vatten, och om vintren faller der en förfärlig massa snö, och kölden är då lika förstelnande, som hettan om sommaren är förslappande. En annan väg går ut från stationen vid Saraitschik, öfver slätterna vid Sagisch, i en diagonal öfver platån vid Urt-Yort, längs hela vestra kusten af Aralsjön, och slutar vid Kungrat. Man finner endast ringa gräs och litet dricksvatten på en tredjedel af denna långa sträcka. En tredje väg gör öfver Orenburg likaledes till Kungrat förbi fästet Embinsk. Den har en längd af 1395 verst, och enligt de ryska resebeskrifningarne höra foder och dricksvatten till sällsyntheterna på denna väg. Slutligen finns en fjerde väg öfver Orsk och Kazolinsk. Första delen af denna väg begagnas mycket af karavaner och nomader och är jemförelsevis. ganska farbar; men från Kazolinsk till Khiva finnas blott oändliga stepper och gandöknar, Den ryska regeringen har på de senaste åren sökt skapa en ny väg från fästet Perovski till Khiva, men från detta försök har man redan afstått. Vambery har sjelf genomrest alla dessa trakter och måste bekänna, att de lidanden och försakelser, som en resande nödgas uthärda, äro alldeles obeskrifliga. Skulle man då väl tro, att vissa ryska politici och drömmare, hvilka från sina arbetsrum vilja eröfra Centralasien till tsarens förherrligande, ha föreslagit att anlägga en jernväg öfver stepperna ända från Balkanbergen till stränderna af Oxus! Då detta vackra projekt framkom för ungefär tre är sedan, ansåg Vambåry sig böra yttra sin mening derom, och han förklarade det för en löjlighet. Hela den ryska pressen kastade sig då öfver honom. Han hade ju haft den oförlätliga djerfheten att uttala ett tvifvel om det heliga Rysslands makt och formäga! Till lycka för honom har den s8enaste vetenskapliga expeditionen af Stebnitzki och Radde gifvit honom fullkomligt rätt; desse vetenskapsmän, hvilka afgingo från Krasnovodsk, gjorde en så noggrann bekantskap med stepperna och öknarne på dessa trakter, att man gexast slog jernbanan ur hågen, så snart de hade atgifvit sin berättelse, Trots alla dessa svårigheter vill det tyckas att den ryska regeringen, som. småningom bar framskjutit sina stationer och fästen ända till gränsen, har fast beslutit att tränga in i khanatet och straffa en befolkning, som I förtröstan på sina öknar så länge har trotsat henne. Alla förberedelser äro vidtagna med en omsorg och ett tålamod, som gifva rundad förhoppning om en lycklig utgång. Sannolikt skall khauatet anfallas från tre silor på en gång. Hufvudanfallet skall utgå rån fästet n:o 1 och följa den östra stranlen af Aralsjön; de båda andra anfallspunkerna skola bli längs Embafloden och Kraswovodsk på östra sidan om Kaspiska hafvet. Våren är den bästa årstiden för en narsch genom stepperna, ty det unga grär et är redan då tjockt nog: till foder, och ålen och fördjupningarne i den leriga marcen äro fulla af vatten, som härrör från interregnet och den smälta snön; dessutom iro orkanerna på denna årstid minst fariga. Hvad de militära operationerna ansär, så är det sannolikt, att invänarne i hiva icke skola våga en ordentlig drabb, ing, utan komma att inskränka sig till kärmytslingar; de skola försöka att falla en fiendtliga armån i flanken, angripa isoerade afdelningar och plundra trossen; men å snart den ryska expeditionen har ryckt ram till-de odlade trakterna och eröfrat de örsta byarne, skall Khiva vara fullkomligt örsvarslöst och khanen nödgas underkasta ig ögonblickligen. I den diplomatiska korrespondens, som nyigen vexlats mellan lord Granville och srefve Schuvalof, har den sistoämnde förlarat, att Ryssland endast ämnade skicka tt detachement af fyra och en half bataljoer reguliera trupper mot Khiva. TIfalllord tranville och den engelska pressen ha föritat sig på denna mycket moderata förklaing, mäste de nödvändigt antingen alldeles cke ha gjort sig reda för hvad som erforras för en dylik expedition, eller också ha de å förhand kommit öfverens om att åtnöja sig ned hvilken förklaring som helst frän det yska kabinettet, till och med den aldra osanolikaste. Fyra och en balf bataljoner för tt gå till Kbiva! Fyra och en half bataloner med en siorfarste, en bror till tsaren, spetsen! Låtom oss blott tillägga, att enigt den mättligaste beräkning och under örutsättnivg att anfallet blott skulle ske på en ller två punkter, skulle man minst behöfva em eller sex tusen kameler endast för att ära fältartilleriet och det nödvändigaste örrådet af dricksvatten. Nej, det är icke ved en så lumpen truppstyrka, Ryssland inäter sig i ett sådant företag som detta, ch England, som sjelf bäst vet, hvad asiaiska expeditioner ha att betyda, kan icke tt enda ögonblick tro på ett sä löjligt sif. ci: ertal. Sanningen är, att båda regeringarne st ro lika intresserade af att icke tillägga dennajpa xpedition någon vigt, de söka förminskalno rögån genom att reducera henne till minstal de nöjliga uppgilt på den truppstyrka, som ba byssland ämnar föra in i Centralasien. fö När Vambery för tio år sedan kom till-sk aka från sina resor i Asien, uttalade hanD: in förundran öfver den bekymmerslöshet!l ell ch likgiltighet, hvarmed engelsmännen be-lke raktade ryssarnes oafbrutna framsteg. Hanlrä ade varit vitne till det barbari, hvari Turdå estan och de flesta andra trakter i Central-öf sien hade försjunkit, och han drog icke ili etänkande att förklara att det europeiskalkl nflytandet ensamt kunde åstadkomma ord-ve ing och civilisation på detta håll. Herragj räldet af hvilken europeisk makt som helst, je! asland i brist på någon annan, var tusenve sånger att föredraga framför den anarki, om rådde i dessa trakter. Detta är min hi: fvertygelse — förklarade han — hvilken! ke töder sig på allmänna principer och allde-då es icke härflyter ur någon synnerlig kär-na ek till Rysvlaod andra sidan bör mansk HR 1 a VR FPC TAN, Br le et 0 FA 0 må kt kite fr Hr hi fr RA MR TR it fött JA king sär fr ÅR Hr BR NR EA I byt rt Lt kJ Am ft fd nn hd NR RA mo ot KA kh DD på MM ter pr RÅ MD 00 DL a rr re