sjmed skenor, och i de med små mel -llanrum väldsamt utstötta ängmolnen syntes gifva sig tillkänna ett slags otålighet latt snart få det stora verket, som skulle l sammanbinda den nordamerikanska konti-I nentens öster och vester, färdigt. Snart ; framträdde äfven presidenterna för de båda. ;jernvägarna till sammanbindningsstället, åtföljda af sina biträden, och sedan en närI varande prestman nedkallat Guds välsignelse löfver detta stora verk, som skulle än fastare sluta tillsammans den stora republikens olika stater, nedlades den sista syllen, I konstnärligt arbetad af californisk mahogny, I hvarefter på denna lades den sista skenan. Af de sista spikarna, som skulle indrifvas, var en af guld från Californien, en af silfver från Nevada och en af guld, silfver och jern från Arizona. Central Pacifics president, mr Stanford, fattade derefter hammaren, gjord af solidt silfver, och vid hvars handtag telegraftrådar voro fästade, och då det första slaget precist kl. 12 på middagen föll på guldspikens hufvud, spred sig med blixtens hastighet öfver hela den nya verlden budskapet, att det stora verket var fullbordadt. Under de sista månaderna, som arbetet pågick, utvecklade man å ömse sidor en verksamhet som var förvånande, och hvar: om nedanstående, som kommit till min kännedom, kan tjena såsom ett exempel. De båda bolagen sökte nemligen attöfverträffa hvarandra i att lägga den största längd om dagen. Denna täflan började år 1868, då Union Pacific lade sex mil på en dag utan att öfverskrida den vanliga arbetstiden. Central Pacific lyckades emellertid snart derefter att få sju mil färdiga på en dag, men öfträffades en kort tid derefter af Union Pacific, som efter otroliga ansträngningar fullbordade sju och en half mil på en dag. Men äfven detta var icke nog för de styrande af Central Pacific, och de tillkännagåfvo derför att de, om de ville, skulle kunna lägga tio mil om dagen. Så snart detta kom till vice presidentens af Union Pacific kunskap, erbjöd han ett vad på 10,000 dollars. Vadet antogs och det kan icke sakna sitt intresse att taga kännedom af huru saken aflopp. Dagen bestämdes :och prisdomare från de båda bolagen voro närvarande, . I vanlig tid på morgonen kl. 7 ankom en flat vagn, lastad med skenor. Då den kommit fram till den punkt, der de redan nedlagda skenorna slutade, fattades med jernstänger tvenne af de på vagnen liggande skenorna ooh drogos ned framför vagnen, der de af fyra män nedlades på syllarna. Vagnen gick sedan vidare, för hvar passerad skena nedläggande nya. Efter vagnen följde ett antal män, som till hälften nedslogo spiskarna samt applicerade de fishplates (jag känner icke den svenska hbenämningen), som sammanbinda ändarna af skenorna med hvarandra. Omedelbart efter dem kom ytterligare ett arbetslag af kineser som neärefvo -spikarna fullständigt, hvarefter ytterligare efterföljande kineser, i dubbla leder, de i det yttre försedda med hackor och de i detinre med skyfflar barlastade den utlagda tracken. Sålunda, anordnadt avancerade arbeteti medeltal med 240 fot färdiglagd väg på 1 minut och 17!2 sekunder. Kl. le 2 på eftermiddagen hade de redan lagt 8 mil och här rastade de för middags intagande, i hvilken deltogo prisdomrarne och flere distinguerade gäster. Sedan middagstimmen var tilländalupen, börjades åter arbetet och precist kl. 7 e. m., arbetstidens vanliga slut, voro 10 mil och 200 fot fullt färdiga och en af Central Pacifics ingeniörer for sedan flere gånger med ett af de tyngsta lokomotiven fram och tillbaka öfver den på dagen byggda banan, för att visa att arbetet var tillfredsställande gjordt. Den, som icke har kännedom em hvilken enorm mävgd af material som erfordras för att bygga en dylik väglängd, kan lära något af följande siffror. Det erfordrades nemligen icke mindre än af syllar... ... 2,585,000 st. skenor........ 3,520 (de äro omkring 30 fot långa) spikar......... 55,000 st. fish-plates 7,040 och bultar......... 14.080 . Att söka beskrifva det intryck man erfar under resan från Ogden till San Francisco är nära omöjligt, man måste sjelf se för att kunna fatta alla de olika slags skönheter, som öfverallt möta en. Än har man attpassera genom grönskande betesmarker, derl1o komotivets hastigt upprepade pipningar stundom endast med svärikhet kunna förmå den talrikt förekommande böskapen att lemna jernvägsträckan, än öfver afgrunder, som kunna komma äfven den djerfvaste att blekna,än genom väldiga: tunnlar, öfver brusande vattenfall och mellan ofantliga bergjättar, som hotande synas betrakta det intrång, som! menniskan vågat att göra i dessa öde, vilda trakter, der de ofvan molnen nående bergskäglorna med sina i solen gnistrande, evigt snöklädda toppar för fantasien framställa sig som allvarliga bjelmprydda väktare af all denna sönderslitna skönhet. Och så går vägen under ständigt skiftande naturscenerier omvexlande uppåt eller nedåt och att stigningen och sluttningen icke äro obetyd liga kan man lätt finna. Vid Ogden är nemligen elevationen 4301 fot; vid Elko, en 1lien obetydlig station 275 mil från Ogden 5065 fot;. vid Mirage, 255 mil från Elko, enlast 3199 fot, men deremot vid Verdi 53 mi! vestligare om Mirage, 4927 fot. Här inäreten är gränsen mellan Oalifornien och Nevada och den väldiga skogsregionen t-ser här sin början. Den första e ef : ; M -.ation villa str le er ordåRD aeter Boca och le Mil vester -om Verdåi.li ds AN nar dock redan här nåttlst 29 fot och endast 8 engelska mil der h från, vid Truckee City, är den 5845lai ot. Eifva mil från denna stad, som h knar 2000 invånare, alla sysselsatta med r: rävarvaffärer, ankomma vi till en liten ta äck sjö namn Strongs canon, och här bör-b ar öfverstigandet af de högsta bergkamh uar, som banan har att passera af Klipp-w bergen. Nya lokomotiver komma till hjelp, la nera bränsle lägges under pannorna och så i är det uppåt i allt djerfvare stigningar. fö De små täcka bergsjöarne, som ligga fjeri an under vära fötter, skuggade af väldigs vi uror och gigantiska bergsblock och de öf ti erallt i dalarne ringlande bäckarna, gom is ysa liksom silfverband från den svindlande ds öjd, på hvilken vi befinna oss, försvinna kö å smäningom för vår syn, ty ännu högre lw pp skall det gä. Ingeniörerna anlita än-är an till det yttersta, och under ofantliga bhy nötält (skydd för banan), hvilkas anbrin-ns ande kostat bolaget 10.000 dollars pr en-yve elsk mil, genom genomborrade granitjättar fö ch väldiga, dystra skogar går vår väg, fö ingsamt men säkert, till dess vi slutligen m: id Summit station, 20 engelska mil frånde ruckee city, der, som jag ofvan nämnt, eler 1ä, ationen är 5845 fot, når den högsta punk-qv en öfver hafvet, eller 7017 fot. an Och här stannar jag för ögonblicket, för til tt i mitt nästa bref tala om färden utförår lippbergen, om guldminorna m, m. je H. N. llig ESSER TAROREEER ONE Vi