Aftonbladet – 19 juni 1873, sida 2

STOCKHOLM den 19 Juni. Då nya personer inträda i utöfningen af en befattning eller en myadighet, är det vanligt att den allmänna uppmärksamheten inom den större eller mindre krets, till hvilken deras befogenhet hänför sig, med ett visst intresse följer de handlingar, som kunna för dessa nyapersoner vara i någon mån karakteristiska, som kunna anses betecknande för deras skaplynne och tendenser. Detta skaplynne och dessa tendenser tror man sig dä ofta kunna spåra äfven i jemförelsevis obetydliga åtgärder och omständigheter, och måhända äro dessa understundom icke de för dem minst karakteristiska. Det är helt naturligt att den forskande uppmärksamhet, som sälunda egnas hvarje ny myndighetsinnehafvare, skall vara störst och allmännast då det gäller dem, sor blifva ställda i spetsen för hela statens styrelse: monarken dech hans rådgifvare; och det torde företrädesvis gälla just om dem, att man icke sällan äfven i mindre betydande handlingar vill spåra tecken till den riktning, i hvilken de tyckas ha för afsigt att utöfya sin makt. Den nya regime, som daterar sig från den 18 September 1872, har ännu icke haft tillfälle att genom nägra mycket märkliga ät göranden karakterisera sig sjelf; men då allmänheten under dylika förhållanden fäster sig äfven vid småsaker, är det icke så be synnerligt, om man kommit på den iden, att denna regime hyser ett mycket specielt intresse för ordensväsendet. Sålunda öfverraskades man för några dagar sedan af en kunglig förordning, kontrasignerad af ordenskanslern, en funktionär, som eljest-icke plägar göra sig i det allmänna synnerligen bemärkt, och påbjudande fördelning af kommendörsgraden at Svärds-, Nordstjerneoch Wasa-ordnarne i två klasser, den första och den andra, För den oinvigde är det något svårt, att inse betydelsen af denna åtgärd. Möjligen har den föranledts deraf, att åtskilliga utländska ordnar hafva kommendörer af olika grader och att den eller de, som hos oss äro vederbörande i dessa stycken, tyckt att en ann kan vara så god som en ann, och således ansett sig böra hugna äfven de svenska ordnarrze med en första och en andra klass. Men hvilken än afsigten må hafva varit med de båda klassernas instiktande, visst är att det praktiska resultat, åtgärden kommer att medföra, är att den lemnar ett tillfälle att mera och oftare äv hittills bereda den eggelse åt flärden, fåfängan och lycksökeriet, som ordensväsendetisig innebär. Den, hvars ställning gör honom till kandidat till en kraschan, sksil hädanefter i vanliga fall icke få tilibyta sig densamma omedelbart mot den lilla ordensstjernan, utan han har att genomgå ett mellaustadinm, då han får nöja sig med ett vackert halsband; och den åter, som icke kan göra anspråk på eller har råd att förvärfva kraschanen, han kan dock hysa förhoppning om att en gång få blifva kommendör, låt vara också blott af andra klassen. Kort sagdt, fältet för lycksökeriet är vidgadt, och utrymmet ati utöfva den andliga korruption, att operera på de menskliga svagheterna, soma ordens väsendet erbjuder, har blifvit ökadt. Men om man således måste med en viss grad af missmod se denna under hr ordenskanslerns auspicier vidtagna åtgärd, så medgiiva vi dock att den mera uteslutande till hör-ett område, hvars hela karakter är sådant, att ioför tänkande menniskor litet mer eller litet mindre af hvad som der förekommer kan synas temligen likgiltigt. Verlden är ty värr ännu så beskaffad — och torde möjligen länge blifva det — att vuxna män ännu finna nöje uti slika barnsligheter, och de detaljer, med hvilka till följd häraf en ordenskaasler kan hafva att syssla, må gerna medgifvas icke vara af en alltför riksvigtig beskaffenhet. Något bestänkligare ter det sig deremot då man finner en medlem af konungens räd låna sin hand till en ätgärd, syftande till återtagande af ett förut i förnuftig riktning uttaget steg. Våra lä sare finna i gårdagsbladet en redogörelse för ett, naturligtvis under krigsministerns medverkan, utfärdadt kungligt påbud i afseende å ordensteckens och medaljers bärande till uniform af officerare och underofficerare samt vederlikar inom armån, och hvilket påbud till väsendtlig del undanrödjer det genom cirkulärgeneralorder den 7 Nov. 1871 meddelade förbudet mot bärandet inför trupp af andra utländska ordenstecken än sådana, som blifvit förvärfvade i utländsk krigstjenst, Det är oss ingalunda obekant, att alltifrån första beg af detta ade di ro detsamma väckt icke ringa förtrytelse re dbeta af dem, som deraf drabbats, och hvilka till största delen utgöras af personer, som varit anställda i hoftjenst och dervid fått medfölja vid kungliga personers resor, blifvit anstälda som uppvaktande hos främmande furstar, som hitkommit 0. 5, V., och det har icke saknats tecken till ått detta missnöje sträckt sig ganska högt upp i dessa kretsar. Så t ex. har man fönnit tidskriften Samtiden, som städse gör sig till organ för de missnöjen, hyilka gilva sig tillkänna inom en elique i riksdagens Första kammare, göra den förre krigsministeras ofvan antydda ätgärd till föremål för ett flitigt aggande i sina spalter, hvilket kan betraktas såsom ett osvikligt tecken på stämningen inom vissa kotterier inom nämnda kammare, Derföre kan man också betrakta den af nu varande krigsministern vidtagna åtgärden i motsatt riktning såsom en ny yttring af den benär genhet, han ofta lagt i dagen, att visa ett synnerligt välvilligt tillmötesgående mot de fraktioner inom riksdagen, som af olika anledningar sågo, med miudre blida ögon hr krigsministerns företrädare i smbetot, hvyilken, upptagen såsom han var af sina oaflåtliga bemödanden att genomföra ett för fäderneslandets frihet och sjelfbestånd betryggande försvarsväsen, icke fann tid — eller möjligen fann det under sin värdighet! — att smeka missnöjda fraktioner eiler att ställa dem till freds, vare sig genora sväk vande programmer, som de kunde få tyda efter sina önskningar, eller genom eftergifter ät flärden och föfängan. Visst är i alla händelser, att det gör ett egendomligt intryck att finna åe styrande, uti en tid som förelägger dem så utomor dentligt stora och vigtiga problemer, visa im frntut tsk PoNRA intraste OCK OMtanko