ör dem skall du inte hafva någon blick, y åsynen af Honom blir dig nog, och du kall ej bry dig om någonting annat. Och du är då säker på, att Han vill mottaga mig ? frågade den sjuka flickan, det hon öppnade sina ögon för att se på race. Vid det hon så gjorde fick hon se Thurnall stå vid dörren. Hon uppgaf ett ätt rop af öfverraskning, Tom steg in i rummet och 3ockade sig. Jag är ganska ledsen öfver att jag störde er. Jag tror verkligen att miss Harvey gaf ett vättre läkemedel än hvad jag har att lemna. Hvarför sade Tom Thurnall så? — han ör hvilken legenden om den heliga Dorohea, och ej blott den, utan hela tron på en vättre verld blott var en vacker dröm, pasgande för unga fliekor? Icke sade han det blott och bart af lust tt yttra någonting förbindligt. Att det anns en tillvaro efter denna, derpå tviflade lan icke alls, Att vi blifvit födda till letta lif, plägade-han säga, är det klara. ite bevis på att vi ånyo skola födas, och medan naturen alltid verkar till fortskrilande och högre former, är det troligt att i skola omskapas i ett ädlare slägte,, Men let angick honom icke nu. Han var nu här 8 jorden och här hade han sitt värf att köta, Innan han kom hit hade han aldrig änkt på detta lif; då han inträdde i en my illvaro, blef tids nog att sysselsätta sig med len, På detta vis hade Tom Thurnall, i ikhet med tre fjerdedelar af menskligheten, :esonnerat, sammanblandande sanning och likt; men denna dag var han vid en mera ent mensklig och derför äfven mera andeig sinnesstämning. För honom, så full af ifskraft, mod cch hopp, var det i sin ording att betrakta döden lugnt och bekymnerlöst, men denna unga flicka, som aldrig