Aftonbladet – 17 juni 1873, sida 3

länge har ett öppet sinne för hvad björk-(1 trasten der nere i dalen kan lära honom.: Om han med friskt och manligt sinne tarl: amot lärdomar af hvad han ser, så skallli han blifva så mycket mera mäktig att enl dag efter denna intränga i de osynliga tin gens djupare myster. Vägen till en lefvande tro på Guds himmelska rike ligger icke i ett vrångt och ängsligt ringaktande af Guds jordiska rike, Med raska steg gick Tom vidare, glad öfver lifvets, helsans, kraftens gåfvor; han inandades med välbehag den friska luften och hvisslade några klara toner till svar åt trasten, som lyssnade på utmaningen och åter lät höra de gällaste drillar, liksom han ville säga: Du kunde sjunga efter hvad jag nyss sjöng; men kan du också härma dessa toner, du deruppe på höjden? Så föreföll det åtminstone Tom — han skrattade, hvisslade ånyo och skrattade ännu hjertligare samt hann just nätt och jemt återfå ett lugnt ansigtsuttryck, då han befann sig vid grinden till förpaktargården, dit ban ämnat sig. Han öppnade grinden och gick fram till förstuguqvisten. Porten stod uppe och äfven dörren till ett ram midt för densamma. Tom stannade, under det han stum betraktade en tafla, som genom sin på en gång rika och lugna skönhet höll honom liksom förtroilad. Han var icke artist, och oaktadt sin gamla vänskap för Claude Mellot, förstod han sig ej mera på målning än hvad man kunde Näe af en skarpsynt naturalist, hvilken ade sett halfva jordklotet. Naturen var för honom så stor och skön, att ingen pep sel förmådde ens framtrolla den svägaste efterhärmning deraf, Men här hade han I