Aftonbladet – 16 juni 1873, sida 3

— Mindre teatern gaf i går för första gången: Skaden-; glädje, nordiskt mytologiskt skämt med sång i en akt. Detta stycke skulle innebära ett försök att behandla de nordiska mytherna på samma sätt, som Offenbach i Orpheus och Sköna Helena gjort med den grekiska. Men oafsedt sjelfva searen, som vi för tillfället lemna i sitt värde, är försöket icke lyckadt. Först och främst lämpar sig den djupsianiga och ailvarliga nordieka mytben föga för en sådan behandling och företer icke sådana komiska elementer som den helleniska; för detandra saknar travesteringen en mycket väsentlig egenskap, nemligen qvickhet. Att höra Oden, Frigga och Thor tala om utställningen i Wien, om hr Mothander och Blanchs caf, att höra de nordiska gudinnorna och valkyriorna begagza stickord och faraler från studentverlden i Upsala eller se dem med begärlighet aricka 5 hbolmspunsch ur buteljer, som de sätta för munnen, blir underligt, men icke roligt: den talrika puoli: ken äsäg också de b otså att någon kände sig frostad art på munnen. Eljest var stycket uppsatt weå omsorg, kostymerisgen god, liksom Oden, Töor, Balder och Freja i ein yttre åppari tion tsgo sig rätt atitligt ut. Musiken hade hr Hulten förtjenstfullt errangerat af hvarjehanda stumpar, lånade af Herv,