Aftonbladet – 16 juni 1873, sida 3

ban icke ville förorsaka eå mycket besvär, varande, som han hoppades, mäktig af att utan hjelp stänga stalldörren sedan hästen blifvit stulen, Sälunda fick Aberalva vara i fred för regeringsmaktens irgrepp, i ingnt åtnjutande af kommunalstyrelsens välsignelser, hvilket, på, rent språk, för vårt land betyder några fås rätt att genom högmod och okunnighet, lumhet och girighet förstöra både sig sjelfva och andra, Men för Tom framstod i denna hans svå. raste nöd en ny och alldeles oförmodad bundsförvandt, och eålunda gick härmed till väga: Under den sköna sommaren, då fåglar jöngo på lummig qvist, hände det sig en lar och solig söndagsafton att Thurnall egalt sig på väg, för att besöka ett sjukt varn vid en arrendegård, belägen nägra mil från köpingen. Dels emedan han tyckte m att göra en promenad, dels äfven emejan han icke egde Häst och gigg till in disposition, gick han till fots och hvissade lika klara toner som trots någon trast, nedan han vandrade nedåt den vackra daen, förbi blomsterrika bankar, i skuggan f ekar, askar och törnbuskar, medan Alva, kummande och uppsvälld efter den föregånde nattens regn, vid sidan af vägen rulade sina böljor nedåt hafvet. Sedan Tom nder nägra mil följt körvägen, tog han af ill höger genom en askskog, tillhörig Treo0xe, och följde kanten af en liten bäck, om, inbäddad mellan stränder af mörk suäf, ngelika, kungsljus, kejsarkronor och andra äxter af en nästan tropisk yppighet och äxtkraft, dem man finner vid landets vetra kuster, hoppade frän afsats till afsats å de grå skifferhällarne, för att längre ed förena sig med floden, (Forts)