Aftonbladet – 16 juni 1873, sida 3

Tom gick rätt fram till Treluddra. Hvad bade ni godheten att yctra, sir ?Treludåra blef helt blek, Inte sa jag något. Jo, jag försäkrar er att jag hörde det och jag vill blott nämna att jag med störgta nöje skall hoppa ned i hamndammen denna eftermiddag, ifall det kan roa herrarne. Säg ett ord bara, så lånar jag mig en flöjt och blåser Rule Britania! Öch sköter flöjten med bögra handen, medan jag sjiomar med den venstra. Låt mig nu säga er ett ord, mina herrar, ionan vi ätskiljas. Hvem är ni? ropade nägra, Jag är åtminstone en man och bör derför ega rätt att göra mig hörd. Låt mig nu fråga er: hvad fördel kunde jag möjli gen viuna af att väcka denna fråga? Då jag började, visste jag, att jag skulle ådraga mig en mängd obehag och ått utgången skulle bli precist hvad den har blifvit. Hvarför började ni då alls? Derför att jag var en dum och fjeskig isna och tänkte att jag någon gång i lifvet borde göra min pligt emot min nästa. Nu vill jag endast tillägga, att om ni vilja föråta och glömma, så lofvar jag högtidligt utt aldrig mera göra min pligt emot eder. utt aldrig mera ingripa i hvarje friboren ngelsmans heligarätt att göra hvad han sjelf inser vara rätt —och orätt med, för resten ! Ni drifver gäck med oss, tror jag, sade samle Beer med en viss tveksamhet. Nå, än sedan, mr Beer, är det inte bätre att skratta än att gräla? Kom nu, så så vi vackert hem och glömma allt groll om goda kristna, Kanske kommer koleran ldrig; och kommer hon — hvad hin gör let, blott vi äro glada och nöjda? Och till ytterlig förvåning för håde löjtänten och Frank, följde Tom hem med je missnöjda samt Var så treflig och glad,