Aftonbladet – 16 juni 1873, sida 3

Ja, om vi nu blott kunie få reda på en husegare, som inte vore rädd för att komma i ett dugtigt gräl! Ena sådan grälmakare blef funnen i mr John Penruddock, kolhandlare, som hade grälat med Tardrew, emedan denne sagt att kolhanålaren gaf undermåligt mått — som han också gjorde — och hade grälat med Thomas Beer, senior, skeppsbyggare, röne rättighet till fri passage öfver en bakgård. Mr Penruddock upptäckte nu i en hast att Thomas Beer hade en smutshög liggande på den nämnda bakgärden och lofvade i ett utbrott af dygdig harm, att nu skulle han gifva den gamla skälmen liqvid för gamla skulder, Så tillvida gick allt efter önskan. Sedan Tom förgäfves hade vädjat till förnuftets och rättvisans afgörande, tillgrep han dessa yttersta mesyrer. Nu gällde det att kalla till en sockenstämma och utnämna en ko mitå, Sammankomsten egde rum och komiten tillsattes; naturligtvis vägrade likväl halva antalet af dess medlemmar att göra någonting — de ha ingen lust att råka i osämja med sina grannar, Tom förklarade derpå klokt och varsamt för dem) att de icke skulle hafva någon: ting att göra; att en eller två af dem, hvilka sutto i komiten (han sade icke att han sjelf var både den ena och den andra) skulle åtaga sig allt som borde ske och bära alit obehaget; hvarefter de missnöjda gäfvo vika, öfvertygade att i så fall ingenting skulle bli gjordt. Kanske inbillar sig en och annan att ärendet nu var på väg att på tillbörligt vis ordnas? Den, som så tror, har likväl föga begrepp om huru kommunalsty