Aftonbladet – 14 juni 1873, sida 3

———— mm—— —— -förgingo utan något svar; slutligen kom det och var af följande lydelse: Min lilla syster! Du misstar dig allde1es om du tror att jag kan göra någonting. Nio tiondedelar af husen i Aberalva äro icke i mina händer, men för everldeliga tider öfverlåtna åt andra personer, öfver hvilka jag icke eger någon rätt att befalla. Om folket der klagar öfver någon bestämd oordning, så vill jag afhjelpa den, om jag kan; och om doktorn behöfver pengar samtser en utväg att få dem rätt utlagda, så skall han få hvad han behöfver, ehuru jag just nu står temligen illa till boks hos min bankir, emedamw jag, Bomsen god bror, betalade edra räkningar, min nådiga, innan jag rer ste ur staden. Men jag upprepar ännu en gång att jag har icke mera makt än du, utom öfver. några få bostäder, och om dem skref redan för tre veckor sedan Tardrew, att de äro i godt skicka Alltså hade Tardrew gått Thurnall i förväg och skrifvit till lorden. Ännu fanns en möjlighet; Tom höll ett föredrag i skolsalen. Han visade sina åhörare i sitt förstoringsglas bilder tillräckligt afskyvärda att skrämma barn till konvulsioner och förtaga aptiten på förståndigt folk. Han bevisade Aberalvas klentrogna invånare, att ehuru-deras köping egde det renaste och bästa vavten, hade de förgiftat hvarje droppe. Tom blet alltmera vältalig, qvick, försmädlig och resultatet var ett allmänt mummel af missnöje. Hur hade han fått alla dessa prof på vatten? Hvem hade bedt honom sticka sin näsa i andras brunnar och vattenkar?(Forts.)