Aftonbladet – 14 juni 1873, sida 3

em MM är att jag, liksom den mannen i Apostlagerningarna — hvad hette han nu? — skulle vilja säga: Föga fattas att du talar så för mig. att jag varder kristen. Gifve Gud att ni det vore! Niskulle bli en rätt, Herrans stridsman. Hm, niseråtminstonehvadni förmår verka; om ni blott vill behandla lifvets sanna förhållanden. : Lita på att jag nog skall puffa för er predikan och förmå folk att gåikyrkan för att höra den. Frank höll således en förträfflig predikan, både ur rationel och audelig synpunkt be: traktad. men den förmådde ändb icke verka något på de förstockade Aberalvaboerna. I ren förtviflan gick Tom till Elsley Vavasour. Skulle han, såsom en af de förngpmied ie are a sig a en framställning af saken till 0 au rttötgr ETERN ES Elsley hade aldrig blandat sig i de kommunala angelägenheterna, och ehuru förbittrad Tom kände sig böjd att vara emot honom, fann han det gagnlöst att tvista med en så ytterligt opraktisk menniska, hvilken, ifall han kunnat sättas i verksamhet, troligen skulle gjort mera skada än gagn. Kom blott med mig och öfvertyga er sjelf om de missbruk som böra afhjelpas, sk vida farsoten inte skall få för häftig framfart, sade Tom, som ännu hade ett litet hopp om att kunna begagna sig af Elsley som mellanhand. Mycket emot sin egen vilja nödgades den stackars poeten följa med. Han kom, såg och luktade; gick hem, mådde mycket illa och plågades under en veckas tid hvar natt af de vämjeliga föreställningar, med hvilka en och hvar, som arbetat på osunda platser, bör vara nogsamt bekant. Det var tydligt att hans helsa icke tålde vid detta; på nå