Aftonbladet – 13 juni 1873, sida 3

månader, var en nyhet som måste hålla Frank qvar på sin post, följden måtte blifva hvilken som helst. Och allt efter som han tänkte härpå, började han se en utväg att komma ifrån alla sina bekymmer — en enkel utväg och den var: att dö. Detta är således lösningen af gåtan, sade han. Jag eger inte styrka nog för att verka Guds verk, men jag skall ej svika min post, Kan jag inte med seger bestå i striden, så kan jag dö och då får jag åt minstone frid. Jag har fullkomligt misslyckats på denna. plats; alla mina stora planer hafva sjunkit ihop till stoft och aska. Och nu, i denna återstående punkt, hvari Jag trodde mig vara så stark, finner jag mig svagast af alla. Gagnlös och oduglig Jag egde ännu en möjlighet att visa dessa menniskor att jag verkligen älskar dem verkligen vill deras väl — men ack! fram lyser inte nu åter min sjelfviskhet? Hvad gagnar det till om jag visar eller inte visa det? Hvarför behöfver jag rättfärdiga mig inför dem? O, sjelfviskhet, du smyger dig in öfverallt! Kanhända börjar jag till sluj längta-efter avt koleran skall komma, på det jag må framstå för dem i en vacker da ger och draga en andelig vinst af deras döds arbete! 0O, att allt vora förbi! O, att kola ran, om hon skall komma, må göra ett slu på denna kärlek, som jag i sanning tror en dast i döden kan slockna!s Och dermec lutade Frark sitt hufvud emot bordet oc gret tills han icke lävgre hade nägra tärar Detta var icke öfver sig manligt hand ladt, men han var försvagad at arbete och sorg, och i det hela var det kanske det bä sta han kunde göra, ty der somnade har slutligen, med hufvudet hvilande på borde och vaknade ej förrän morgonrodnaden lyst in genom det öppna fönstret,