trakttr mig som en hedning och publikan. Så strängt högkyrklig, som han säkerligen är, skulle han lika visst kunna förälska sig i en tarkinna som i en irländsk protestant. Dessutom kan jag säga dig, min söta vän, att om olyckan skulle ske, så har hon visst redan inträffat. Jag är färdig att tro så med, du trollska, sköna varelse. Om någon är enfaldig nog att fatta kärlek till dig, så betviflar jag visst inte, att han ytterligare är enfaldig nog att göra det vid första ögonkastet, Kära, betrakta ätg nu ej så flitigt i den der spegel, men tag dig till vara! Hvartill skulle det gagna? Om det alls akulle ske, så har det redan inträffat; derför tänker jag roa mig nu, precist som vanligt. Ja, det hade verkligen inträffat! Frank, stackars yngling, var på fullt allvar förälskad i Valencia alltifrån första gång, då han såg henne. Hans stund var kommen, och det fanns ingen möjlighet för honom att undgå sitt öde. Men väl försökte han det; I likhet med mänga goda, välsinnade män, i alla tider och af: olika trosbekännelser, ansåg den unge presten det ogifta ståndet som det lämpligaste för en prest. Han hade också flytt från verldens och stadens lockelser till denna aflägsna landsort, och se! — vid dörren till hans torftiga tjäll mötte honom en ännu skönare fresterska än hon som vi-sade sig för S:t Dunstan, Utan tvifvel vida skönare, ty S:t Dunstans egen inbilming skapade den onda ande som lockade honom, då Valenola deremot var en ren Verklighet, och man kan vara alldeles förvissad, att verklighet och natur kunna alstra vida skövare skapelser än en munks sjukliga hjerna förmär göra det. hn ÄR