en känsla af skalkaktig glädje, ehuru Elsleys utbrott af dåligt lynne emot henne blefvo svårare att fördraga än någonsin, Hvad var då Nemotis? Helt enkelt att miss S:t Just, den behagsjuka varelsen! — började småle emot Frank Headley, den uhge presten, liksom hon förut hade smålett emot Elsley Vavagour. Allt detta var mycket lättsinvigt handladt af Valencia. men hon kunde hafva sina ursäkter. Hon hade nu lärt känna Elsley, och rätt väl var detta för dem båda två. På grund af vära slägtskap hade hon redan tillåtit honom prata vida mera dårskaper — måhända utan afsigt att skada, men dårskaper i alla fall — än hon skulle velat lyssna till af någon annan man, och väl var det för dem blida, att Elsley var en person utan sjel!kontroll, som så fort han kände sig riktigt obesvärad med sin sköna gäst och lifvad af deras samtal, började oförbe hällsamt lägga j dagea de svaga sidorna at sin karakter. Vualencla såg att han var föfäng som en päfågel och tillräckligt karakterslös, att låta leda sig huru som helst, blott man smickrade hans fåfänga. Följden blef att hon föraktade honom och började misstänka att hennes syster icke kunde vara särdeles lycklig med en sådan man, Ingen är skarpsyntare att upptäcka en mans fel och brister än hans svägerska, då hon en gång väl börjat spana efter dem och Valencia märkte snart att Elsley icke egnade Lucia några at dessa petits sojns, som han alltid var villig att gifva henne; att han icke hade en verklig omsorg för sina barn eller för någontiog annat som rörde hem och familj samt tjugu andra fel, dem hon ganska lätt skulle kunnat upptäcka redan under de två första dagarna at sitt besök, såvida hop ioke Varit aä uppta