Aftonbladet – 11 juni 1873, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Ledande artikeln i Arboga tidning för tisdagen den 27 Maj var i -den högre stilenoch af följande lydelse: ; Illusioner blända ej så sällan de svaga dödliga och göra verkligheten något oklar under belysningen af fantasiens irrsken. Äfven vi. som inges lunda tillhöra de bortskämda barnen, för hvilka 1 luftslott hägra i skimrande drömbilder, ha dock en gång hängifvit-oss åt förblindelsen iden före: ställningen att då några vigtigare förändringar göras uti inlemningstider å postkontor och telegrafstation sådant skulle officielt bekantgöras i tidningen för den staden och orten. der ändring sker. Denna vår uppfattning är dock illusorisk. Vi ha nemligen fått upplyst, att kongl. postlikasom kong telegrafstyrelserna ej lärer gifva sina tjenstemän bemyndigande att införa sådana kungörelser, derest icke staden anses vara en af de stora; och att dylika kungörelser ändock lemnas till Köpings Tidninglärer rätt och slätt komma sig deraf att staden ERA ga för jerpväg. För egen del grubbla vi icke alls härpå, men mången annan undrar om icke de resp. styrelserna på sådant sätt gifva lastarenom rum i sina funderingar. huruvida allmänheten är till för de stora verkens räkning, eller tvärtom, i hvilket senare fall det dock borde falla af sig sjelft att ingen rangordning efter storlek städerna emellan någonstädes skulle kunna betinga ett minimum af offentliga vägledningar rörande en så vigtig sak som iakttagelsetider vid kommunikationsanstalter. — Parisisk domstolsscen. (Efter Gazette des Tribuneaux ) En missämja mellan två qvinnor, som äro kusiner, föranledde häromdagen att de båda slägtingarna befunno sig inför polisdomstolen. De äro gifta och ha med sig sina män, som icke tyckas vara kusiner. Den ena af qvinnorna har tilldelat den andra en örfil och den örfilade uppkallade den örfilande till domstolen med mannens tillstånd. Polisdomaren: Nå, hur mycket vill ni ha i ersättning för örfilen? Mannen : Hundra cus. En röst: I ränta, förstås. Polisdomaren; Hvem är det som understår sig att göra afbrott här? nan; Monsieur, det är min man, förstås. Polisdomaren: Om inte han håller mun å sig, så blir han utvisad. Svarandens man: Bravo bravissimo! Polisdomaren: Ni ska tiga ni också, ni har inte rättighet att här yttra nåot till bifall eller missnöje. Kärandens aan: rov! (Skratt.) Polisdomaren: Vaktmästare, kör ut karlen! Svarandens man: Alldeles rik. tigt dömdt af domaren! Polisdomaren: Kör ut den der gynnaren också! De begge männen voro nu ute, men qvinnorna hade domaren qvar, Svarande kusinen : Monsieur, det var hon som började; ni kan inte göra er ett begrepp om hur elak den menniskan är. Polisdomaren: Vänta lite, ni får straxt förklara er. Svaranden.: Jo, si jag var ute för att köpa bröd och då så... olisdomaren: Vill ni vara så god och tiga! Ett vitne stiger fram ; vitnet vet ingenting. Polisdomaren: Känner ni de här båda qvinnorna? Vitnet; Ja, gubevars! Polisdomaren : Ju menar om ni känner till deras lynne? Vitnet h, ni vet nog, hr domare, hur qvinnorna äro... man får inte reda på dem förr än man blir gift... förstås... försi jag har också hustru och vi gifte oss för aderton år sen, så att nog vet jag... förstås... Polissomearen: Gå och sätt er! Ett annat vitne kommer fram och aflägger eden. Polisdomaren: Nå, hvad vet ni om den här saken? Vitnet: Jo, si det var på det viset, att hon här gaf en smäck åt henne här, för resten så var ist inte med då. Polisdomaren: Hur vet ni det, då ni inte var närvarande? Vitnet: Jo, för att det blef utryktadt, Polisdomaren: Hvad vill det säga? Vitnet; Jo, jag fick kunskap om smäcken af en som kände till den. Ett nytt ditne, som säger sig känna till hela saken, stiger fram och säger: Det här är alltihopa: Madames man här, hon som är anklagad, hade köpt en atbe mist-brosch (amethist, menade vitnet och non är så svartsjuk som ett gräfsvin... iSkratt.) Polisdomaren: Det der vill jag intz veta. Såg ni när örflen utdelades? Vitnet: Nej då. jag har inte sett någonting alls, ieg. Polisdomaren . Då kan ni gå och sätta er. Vitnet går. men kommer straxt tillbaka och säger: Ursäkta att jag inte såg någonting, för jag ärså rysligt närsynt så, men jag hör örfilen alldeles bestämdt, efter som jag var der, och jag vet att madame der, som fick den som arf och e; t, blödde som ett gräfsvin. Polisdomaren (till kärande kusinen): Förklara er rörande de der 300 fres i skadeersättning, Hon: Min man skulle ha förklarat alltsammans, men han blef ju utkörd. Mannen (längst bort i salen): Jag är här nu igen och om domaren vill tala med... Polisdomaren: Håll mun på er. ni! (till kärande kusinen): Nå, hvilken behandling var ni utsatt för? Hon: Åh det gör då rakt ingenting. Polisdomaren: (till svaranden): Förklara er närmare. Hon: Jo, si, det är falska vitnen med här... Polisdomaren i Hvad säger ni? Falska vitnen?... De ha ir.genting sett? Svaranden: Om ej vitnena varit falska, så skulle de ha sagt, att de Fick till som så, att madame här var ute och köpte ett tre skålpunds bröd och då Beck -hon tag i mig på trottoiren, och gade så här: -Det var bra, för ju ville så gerna att vi skulle få vår lilla affär klar. Och dermed rusade hon på mig, men då gaf jag henne en puffert, så hon föll omkull på atan och blödde... Det förr omnämnda vitnet ( Så vid dörren): blödde som ett gräfsvin, precis det! Domstolen dömde svarande kusinen till 25 fres böter och 25 fres i skadeersättning. — Rysk post. I början af Mars månad at. sändes från Jekaterinoslaw till Tiflis en penning